Premiärpoänger


Av - Jimmy Åkesson -
26-årig kille från Norrköping som uppskattar kombinationen skrivande, fotboll och kaffe. Coachar i dam division 3, håller igång i division 6 och jobbar med kommunikation. Är svag för yttersidor, glidtacklingar och har alltid haft Sami Hyypiä som idol.

Nizjnij Novgorod. Det finns ingen fotbollsintresserad svensk supporter som inte sett, hört eller försökt att uttala Nizjnij Novgorod den senaste veckan. Från och med sommaren 2018 kommer den administrativa huvudorten föralltid förknippas med fotbolls-VM.
 

Etiketter: jimmy åkesson

Mexiko slog Tyskland och även om Tyskland inte kom upp i sin sedvanliga Tysklandsnivå så var det ett Mexiko som var värda poängen. Om vi var nervösa för Joggi Löw innan söndagen så lär ett brinnande och revanschsuget Die mannschaft till helgen stå och frusta utanför den svenska dörren.
 
Sverige gjorde sitt. Det var varken vackert eller effektivt men på sista raden står det likväl tre poäng och en premiärseger som kan ingjuta precis så mycket mod som behövs för att få självförtroende. Tolv år är lång tid. Att kliva ut efter mer än ett decennium, med få VM-landskamper innanför västen, borsta bort nerverna och hålla kylan från elva meter – det var mer än vad jag hade vågat tro på i en cynisk förhandstippning.
 
Ska vi slänga oss med klyschor (och det ska vi ju) så var premiären mest en premiär som premiärer brukar vara. Nervöst? Ja. Övertaggat? Absolut. Slarvigt? Jodå. När sydkorianerna satte fart hade Sverige problem och efter tio minuter såg det ut och kändes som att det skulle bli ett sådant där tungt mästerskap. Men så gick den berömda kvarten, Sverige fick äga boll på offensiv planhalva och känna att det trots allt kunde bli en trevlig eftermiddag.
 
Men det gick liksom inte och det som gick var långsamt och trögflytande. Emil Forsberg hade alltid två spelare emot sig. Marcus Berg agerade bollmottagare men hade inga alternativ. Ola Toivonen sprang mycket men sällan rätt och Sydkoreas taktik att ligga tätt centralt gav utdelning och livsfarliga omställningar. Sebastian Larsson fick nytt liv när svenska fotbollförbundet bytte landslagsscarfen och Erik Hamrén mot kepsen och Janne Andersson och det där tjuriga och hela tiden på gränsen-spelsättet han lärt sig efter 17 år i England kommer berömmas i Sverige men hatas i Allsvenskan.
 
Det har pratats väldigt mycket om Andreas Granqvist det senaste året. Från den rakade skallen i Milano, kaptensbindeln och att han som bröt Zlatan Ibrahimovic guldbollen-svit. Det var han som gick först ut i den ryska värmen. Det var han som stormade fram i offensivt straffområde med Sveriges första målchans. Han var lite överallt och han var precis där han skulle vara. En missad löpduell? En reparation i andraläget. Ett VAR-beslut och betänketid vid straffpunkten? En iskall bredsida och ett segermål. Bredvid honom Pontus Jansson som gjorde sin 16:e A-landskamp och gav Janne Andersson ett huvudbry inför midsommardagens match mot Tyskland.
 
En klyscha till? Äh, vi bränner väl av en ytterligare. Lag som går långt i turneringar hittar sätt att vinna matcher på oavsett hur matchbilden. Om det så är att ligga lågt och kontra eller få med sig en (klar) straff efter videobedömning. Sverige kommer antagligen att stöta på ordentligt med patrull mot både Tyskland och Mexiko – men den här premiärmatchen gav ändå någonting att tro på. Det var en förlängd arm på kvalet där defensiven alltid kommit i första hand. Ingen av de offensiva spelarna kom igång. De ligger fortfarande i startblocken och väntar på att få trampa iväg. På lördag blir det en annan typ av match där Sverige inte kommer vara det bollförande laget. Förhoppningsvis är det någonting som gynnar Forsberg och kompani.
 
Sverige har spelat klart i Nizjnij Novgorod. Fotboll är inte alltid estetiskt tilltalande och det är tur att det inte är det sporten går ut på. Vi kanske aldrig kommer tillbaka hit. Men det var i alla fall härifrån vi plockade tre premiärpoäng.
 
/Jimmy Åkesson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln