Utbildarna som inte håller måttet

Av tränaren - nils Montan-Lund

Dags att avhandla nästa ämne för utveckling av svensk fotboll.

Ett ganska kontroversiellt sådant får vi anta, eftersom det knappt granskats eller tagits upp i så stor utsträckning som det borde.
Vi ska undersöka frågan: Vilka är det egentligen som ansvarar för utbildning av tränare och spelare i vårt avlånga land?
 

Det finns många kompetenta, duktiga spelar- och tränarutbildare där ute – det måste vi slå fast.
Men det finns också en del som borde ha fasats ut för länge sedan.
Ansvariga som inte alls har hängt med i samtiden och som faktiskt på många punkter är mindre kunniga än sina adepter.
Ansvariga som ägnar sig åt svågerpolitik och anställer medarbetare för att man har en relation till dem, eller för att de uppfyller andra typer av kriterier, i stället för de som faktiskt har kompetensen.
Det är helt enkelt för många som blir kvar för länge, trots att de är långt efter sin tid och inte alls har tagit till sig de kunskaper, eller lever upp till den kravbild som finns i dag.
Är inte tränar- och spelarutbildarna i distriktsförbunden eller SvFF tillräckligt sakkunniga, kommer heller inte fotbollen att utvecklas på ett positivt sätt.

Kontinuitet är bra, men det får aldrig övergå i slentrian.
Ska vi utvecklas som fotbollsnation, måste SvFF och de olika distriktsförbunden bli betydligt mer självkritiska och våga flytta på de, som inte längre håller måttet. Hur jobbigt det än må vara.

Men de allra flesta av dem är fortfarande kvar i sina roller, helt enkelt för att de inom sitt förbund har en personlig relation till övriga medarbetare.
Man måste bredda sina kunskaper, förnya sina kunskaper och våga titta utanför sin egen lilla sfär.
Man måste ha enormt höga krav på de som faktiskt är ansvariga för utbildningen, samt utbildar våra tränare och spelare och detta uppfylls inte på flera håll i dag.

Nu ser det naturligtvis inte ut på det här sättet överallt, men det förekommer lite för mycket för att negligeras.
Ett av lite för få exempel som förts fram i ljuset är förstås SvFF:s ovilja att lyssna på gamle VM-hjälten, Jonas Thern som lyckats alldeles ypperligt med att utveckla och förädla talanger.
Han har varit rak, tydlig, ärlig och ställt flera av de här frågorna på sin spets.
Förmodligen har han därigenom förstört alla chanser att få den ledande position inom spelarutbildning som han borde få inom förbundet - det blir löjeväckande.

Det finns fler exempel, men dessa har inte fått samma, om ens någon, uppmärksamhet medialt.
Men det är klart: Den som kan bättre, är bättre, utgör ett hot mot ens egen position och därför gör man allt för att försvara sitt eget bo.
Problemet är bara att då har man helt fel jobb.

När man jobbar för svensk fotbolls utveckling, oavsett om det är över hela landet eller i ett distrikt, kan man inte tänka på sig själv och sina vänner i första hand utan på den större bilden.

Och uppfylls inte detta har man inget där att göra och ska inte få vara kvar.

Det här var den första delen - fortsättning följer nästa torsdag…

Etiketter: tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln