Att kontra som domare

Av mästaren - bernt Ljung

På 80-talet hade jag en arbetskamrat som var fotbollsdomare. Han hade spelat i många år och ville nu som en homage till sporten bidra med lite dömeri och han blåste i Stockholmsområdet på en fotbollsmässig mellannivå. Att höra han berätta om de situationer han varit inblandad i, eller om hela sanningen ska fram, varit orsak till, var obetalbart. En av de bättre härrörde från en match i norrort på 70-talet då hemmamålvakten fick problem eftersom han var epileptiker. Min vän domaren, vi kan kalla honom TN, såg att målvakten började skaka samtidigt som bortalaget byggde upp ett anfall men att blåsa frispark gick ju inte så spelet fortsatte.

 

Men TN tyckte synd om, och kände medlidande med målvakten så han löpte snabbt mot honom för någon form av support. Förmodligen såg spelarna i bortalaget att målvakten nu var i total obalans så en spelare avlossade ett skott från distans. Inget märkvärdigt men tillräckligt svårt för den nu alltmer frånvarande målvakten att parera. TN, som nu är i bollbanan ensam på en yta mellan samtliga spelare och målvakten konstaterar att bollen kommer gå i mål om inget görs så här måste improviseras. TN kommer då på den briljanta idén att i en och samma rörelse låtsas snubbla och halka så han landar på bollen. När TN ligger med bollen mellan sig och gräsmattan likt en hockeyblockering blåser han av spelet. Han har nu på sitt egna naturliga sätt vunnit tid till målvakten som behöver vård. Målvakten piggnar så småningom till och matchen återupptas med ett klassiskt nedkast på samma ställe som TN både halkade och snubblade...


En annan historia som inte heller går av för hackor och som TN återigen spelar huvudrollen i är den om polisen. Bakgrundsfakta här är att TN vid ett tillfälle blivit lagförd för fortkörning nära Tranebergsbron. Det hade inte gått så mycket för fort och inga stora böter hade utdelats men tillräckligt för att TN hade blivit grinig eftersom det sved lite i pluskan. Två veckor efter denna händelse dömer TN en fight i Vällingbytrakten där ena laget är Stockholmspolisens IF. När TN, innan fighten i mittcirkeln värmer upp med bålrullningar ser han ett bekant ansikte i ena laget. Till saken hör att det vid denna tid var vanligt att riktiga poliser spelade i laget och spelaren som TN kände igen var polisen som utfärdade böterna i närheten av Tranebergsbron. TN myser och ler i smyg resten av uppvärmningen funderandes på hur han bäst ska få sin revansch, på vilket sätt han ska kontra. Han bestämmer sig för att avvakta, för att vänta ut rätt tillfälle. När matchen startar så krokar polisen efter 45 sekunders spel i en motståndare i en löpduell så båda spelarna faller. TN som inte kan hålla sig ser nu sin chans och blåser. I detta läge vet varken spelare eller åskådare varför domaren har blåst.

När TN pekar på frispark mot polisen sträcker han ut armarna som en fullt naturlig reaktion på ett mycket tveksamt domslut. TN som nu är riktigt på hugget ger polisen gult kort för denna protest och i samma veva känner polisen igen TN. Polisen fattar nu kopplingen och köper på något sätt TN´s reaktion eftersom det är mänskligt men säger att det var onödigt att han blev varnad. Jaha, du protesterar också, säger TN och sätter det gula kortet igen framför ansiktet på polisen innan det röda kommer fram samtidigt som han med hela armen pekar mot omklädningsrummet. När polisen går av är han vansinnig och skriker till TN att han ska ge igen eftersom han vet vad detta handlar om. TN ler triumferande och nickar bara instämmande. Absolut ingen förutom TN och polisen förstod vad detta handlade om. De kunde bara bevittna en av världens tidigaste utvisningar…

Etiketter: mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln