Torftig fyrtiofemma i viktig match

Av måndagskrönikören - Bernt Ljung

Huruvida drevet gentemot Wallström är befogat har jag ingen uppfattning om, men jag såg att Thomas Bodström inte tyckte det. Av någon anledning så kom jag när jag såg Bodströms namn, att tänka på en allsvensk match, framförallt en halvlek, som bör ha varit en av de torftigaste som spelats i mannaminne. I rättvisans namn ska sägas att Bodström här inte är mer skyldig än undertecknad.
 

Det lustiga ändå är att publiken var, om än inte lyriska, så åtminstone mycket nöjda över det som utspelades på gräset framför dem den 4/10 1987. Platsen var Idrottsparken i Sundsvall och matchen låg i den sista allsvenska omgången. Förutsättningen var att flera lag var inblandade i nedflyttning och AIK skulle vid förlust och stor otur med de andra resultaten åka ur. Sundsvall låg skrynkligare till och måste vid förlust hoppas på rätt resultatet på signalsystemet för att överleva. Starten på matchen liknade en kamp mellan två pugilister där ingen attackerar utan bara avvaktar utvecklingen. Men ganska snart, som jag minns det, så rasslade det till på signalsystemet med resultat som innebar att vi nu satt säkert, och hemmalaget kunde så smått börja hoppas på en fin avslutning trots allt.
 
En tyst diplomati om riskeliminering spreds sig nu mellan antagonisterna på gräsrektangeln vilket gjorde att den trevande öppningen bestod halvleken ut. Om första halvlek var avvaktande, så var det inget mot hur den andra halvleken blev, och det är i den kontexten som Bodström spelar en huvudroll då han tillsammans med undertecknad, utan en motståndare i närheten, måste ha slagit någon form av svenskt rekord i bollande mellan keeper och högerback. Trots vårt, för lagets bästa, långdragna mjölkande så klagade inte publiken eftersom informationen från signalsystemet hela tiden befäste hemmalagets förhoppningar om rätt serietillhörighet för kommande säsong. Noterbart i övrigt från matchen var att den vanns av bortalaget efter sent mål av N Kindvall. Dessutom så visade en ung talang med en lätt korpulent framtoning upp sig för hemmapubliken denna söndag. Han var från Hälsingland och hette visst Brolin någonting…
 
Ser Monaco mot Touluse i liga ett. Fotbollen är det inget fel på, men arenan… Den måste vara Europas tristaste på denna nivå. Dessutom aldrig någon publik heller, men det kanske säger sig självt att på en plats utan arbetare, kan en arbetarsport aldrig bli en publik succé. Som om inte arenans fulhet räckte så klagar motståndarlagets tränare ofta på gräsmattans status också. Detta hänger ihop med att under planen finns ett stort parkeringshus som tydligen inverkar negativt på växtligheten. Annars borde väl klimatet, en crossboll från den delen av Mediterranean som kallas Liguriska havet, vara optimalt för en perfekt gräsrektangel.
 
Allsvenskans tio hetaste värvningar! Jag ser rubriken i DN, och för en som inte har stenkoll, så förväntar jag mig spännande namn. På första plats finner jag sedan T Hysén… men vänta nu. Visserligen en habil fotbollsarbetare och kanske har han utvecklats i Kinaland, men att en trettiofyraårig hemvändare toppar denna lista är en skuffelse för dem som tror på en internationell upprättelse för serien…
 
Att skapa ett lag, är att lägga pussel. Ett framgångsrikt lag innehåller elva bitar som trots sina olikheter ändå måste klicka utan att skava eller stöta ifrån varandra. De vackraste pusslen är dem med de dyraste bitarna. Har man inga stora ekonomiska muskler så får man nöja sig med enklare och billigare varianter, de pusselbitarna är lättare att hitta eftersom det finns massor av dubbletter. En dyr svensk pusselbit just nu är Kujovic från Norrköping. Han bör givetvis placeras i ett fint sällskap som klickar med hans egenskaper. Såg att Lazio klubben Frosinone backade ur köpet strax innan fönstret stängdes vilket förmodligen var det bästa som kunde hända. För hur tänkte de inblandade, och framförallt agenten här? Att ta en bra spelare från ett topplag i en svag liga, till ett bottenlag i framstående liga och tro att det jämnar ut sig är generalfel. Det blir som att byta från en samspelt framgångsrik orkester till att bli solist i en grupp på dekis, dessutom med en helt annan repertoar…

/Bernt Ljung

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln