Tour de France med punktering

 av måndagskrönikören - Bernt Ljung

Det finns en morgondag även efter Z-epoken. Men hur den ter sig vet ingen oavsett hur mycket du kan om fotboll. Förhoppningsvis kommer det nya stjärnor från de plantor som vi sett börjat mogna, eller i alla fall börjat växa. Ibland dyker det även upp stjärnskott från i stort sett ingenstans. Eller så hittar vi någon late bloomer där polletten plötsligt har trillat ned. Det där är spekulationer, för än så länge så finns han på planen, vilket är en form av garanti för att vi en bra dag kan rubba lite större nationer. Men, hemska tanke, om Sverige av någon anledning måste åka till EM slutspelet utan Z vore det som att ställa upp i Tour de France med punktering.

 

I genren älta Leksand, så vill jag nu ge den sparkade norske tränaren Sjur Robert en stor hyllning då han avsäger sig fortsatt ersättning som han ändå har rätt till. Hans motivering är, jag vill inte tjäna pengar på ett misslyckande, och dessutom så behöver föreningen pengarna bättre än jag. När läste man något liknande senast? Att vara stor när allt går bra är en sak. Att vara stor när man plötsligt får sparken för att man inte duger längre är mycket större.

Årets ideologiska lappkast och politiska svek har nu Miljöpartiet levererat. Den utåt så humana ståndpunkt att till varje pris hjälpa människor på flykt visade sig inget värt när det blev skarpt läge. Vi bevittnar återigen ett exempel på att den politiska ryggraden finns när det gäller de egna vinsterna, men att den är lika obefintlig när den egna makten hotas. Den sanningen kan inga krokodiltårar i världen ändra på…

Det blev en elegant uppvisning av PSG, och jag tycker inte vi ska klaga på MFF eftersom de gav det som fanns, men det som fanns räckte ingenstans här. Laget verkar slutkört och behöver nu likt en bil, en rejäl service och förmodligen ett nytt batteri (tränare) för att tända om till nästa säsong. I matchen noterar jag att hemmalaget blir väldigt osynkat och utdraget vid sina anfallsattacker. PSG blir också långt när de attackerar men de har en helt annan kontakt och trafik mellan lagdelarna som hemmalaget saknar. Bra lag har som regel också en större fantasi och är ständigt nyskapande när det gäller att hitta nya vägar fram till avslut. Framförallt så imponeras jag av, förutom snabbhet i fötter och huvud, det faktum att skickliga spelare nästan alltid hittar lediga ytor dit man förflyttar sig för att erbjuda passningsalternativ. Och just den egenskapen är ett måste för ett rörligt, överraskande och svårstoppat anfallsspel. Men för att klara detta så krävs en mycket god bollbehandling vilket inte alltid är fallet för oss svenskar, i alla fall inte i en internationell jämförelse.

När jag spelade så fanns det ofta gott om tid till att iaktta hur motståndarna agerade. I mitt fall kikade jag lite extra på målisarna, vilket i och för sig var ganska naturligt. I mängden av olika stilar och varierande förmågor så fanns det en som alltid imponerade. Jag tyckte han jämt var bra, och när vi möttes så var han alltid bättre än mig. Dessutom verkade han vara en mycket sympatisk person. Han hette Anders Karlsson och var målvakt i ÖSK. Nyhetsrapporteringen de senaste dygnen har tyvärr berättat om att samme Anders Karlsson nu är försvunnen. Av rapporteringen att döma är han förmodligen drunknad efter en skridskotur vid Rynningeviken. Detta är en oerhörd tragedi, och en händelse lika sorglig som ofattbar vilket gör att mina bästa tankar nu går till Anders och hans anhöriga. 

/Bernt Ljung

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln