Adrianus H.

av mästaren - bernt ljung

1978 gick fotbolls-VM i Argentina. Sverige inledde turneringen habilt med poäng mot brassarna efter att T Sjöberg från en position mellan mittbackarna nära straffpunkten stenhårt tåat bollen bredvid kapable lejonet Leao. Matchen var spännande och jag minns att det sista som sker är att Brasilien får hörna. Hörnskytten Nelinho tar, vilket skulle bli ödesdigert, lite lång tid på sig innan han slår, eller snarare skjuter in den hårdaste hörna jag någonsin sett.

 
Etiketter: mästaren

I området någonstans utanför första stolpen träffar bollen en brasse i huvudet så att den far in i målet bakom Hellström som är utan pareringschans och domaren blåser. Men domaren har blåst för full tid. Målet godkändes inte så brassarna, som inte förstår någonting, klagar givetvis men domaren rycker bara på axlarna och knallar därifrån eftersom matchen är slut. När Sverige senare i turneringen förlorar mot Österrike och Spanien blev det hemgång för Åby och hans squadra. Resten av VM blev ändå underhållande och bjöd på några underbara mål och moment som fortfarande finns kvar i mångas medvetande.

På min näthinna finns två långskott från Adrianus ”Arie” Haan som resulterade i briljanta mål mot Västtyskland och Italien. Bollen som Josef Maier och Dino Zoff med böjd rygg rafsade ut från nätet var för övrigt en ny modell från Adidas som hette Tango. Denna boll är den snyggaste och bästa som någonsin tillverkats. Finalen mellan hemmakillarna och holländarna blev en thriller som avgjordes i en enastående förlängning. Att se folkets genuina och oefterhärmliga glädje efter den gastkramningen var fint.

1982 kvalade AIK sig kvar i allsvenskan och året efter åkte klubben till Spa på träningsläger. Spa ligger i Belgien och där snöar det ibland, så även i mars 1983. Efter några dagar var det match i Liége mot mästarlaget Standard. Stor stadion och elljusfight och två världsspelare i hemmalaget, den ene var målvakten Michel Preud´homme. Efter en kvart får hemmalaget frispark en bit utanför vårt straffområde, han som lägger upp bollen är den andre världsstjärnan, han heter Arie Haan. Tjugofem meter därifrån står jag och tänker på TV-bilderna från Argentina som påminner om att betydligt bättre målvakter än jag, typ Maier och Zoff varit chanslösa från samma avstånd.

Alla bra träningspass som jag investerat i under elva månaders rehab från en korsbandsoperation och det självförtroende som på nytt hade byggts upp var borta, eller det betydde i alla fall ingenting nu när världens bästa långskottskille strax ska dunka bollen mot mitt mål. Att vara slagen på förhand var bara halva förnamnet här. Under tiden som jag försöker dirigera min mur som skydd för det hårda skottet ser jag Haan stå sju meter bakom bollen väntandes på domarens signal för att få börja avrättningen. Beredd att åter igen få visa sin internationella skottstyrka. Haan drar upp sina kortbyxor samtidigt som domaren blåser och jag konstaterar att jag står på mållinjen. Va fan! Jag kan väl inte stå på linjen, det är väl ingen straff så jag tar två steg framåt. Sekunden senare träffar Haan bollen med sin högerfot och jag blir som paralyserad för i mitt huvud kommer bollen i hög fart helt otagbar mot mitt mål, mot mitt kryss.

I verkligheten så är bollträffen fullständigt urusel. Den sneda och långsamma bollbanan gör att bollen viker åt vänster redan innan den når muren. När bollen stannat så har den precis orkat över långlinjen och ligger nu nära hörnflaggan. Det blev inget mål, det blev ingen repris från Argentina, det blev inkast för AIK…


Salve

/Mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln