Älskade försäsong

Det brukar sägas att den sjuke blott en önskan har; att bli frisk. Jag har en spelare som parodierade det och menade att en mittfältares enda önskan är att få träna med boll före påsk. En överdrift? Javisst, men inte en helt främmande tanke för en hyfsad division 4 spelare i Stockholm med en ok fot och en riktigt dålig. Så länge kommer han ju inte behöva vänta, men faktum kvarstår dock att han och hans lagkamrater kommer springa några backintervaller innan de är framme vid bollen och det är bara roligt. Men framför allt viktigt.

 

Etiketter: gästkrönikören

Lätt för mig att säga som är tränare tänker du och det kanske det är, men en sak har jag lärt mig under alla de försäsonger, särskilt inom stockholmsfotbollen, jag halkat mig igenom; Inget bollpass i världen bygger lagsammanhållning och ovärderliga band som mjölksyra och krampande vader i en isig januaribacke.

Betydelsen av att plåga sig igenom de där veckorna är enorm. Särskilt när nya spelare ska in i gruppen. Det är väldigt tydligt att nya karaktärer lättare kommer in i gemskapen under de här passen än under träningsläger och uppspels-övningar i augusti.

Visst, gruppen har inte tagit form som den gjort efter halva säsongen men det är nog främst den kollektiva  känslan av ”vad fan håller vi på med” som är det mest avgörande. Vuxna människor mellan 18 och 35 år springer åttor i en backe i fem minusgrader. ”Var det fotboll ni spelade?” Jag fick frågan av en gammal dam som kom fram till mig förra veckan när vi sprang i snömodden kring Stadshagen. Jag nickade och log. Hon väntade på en förklaring men det fanns inte riktigt utrymme att lägga ut texten. Hon ruskade på huvudet och gick. Jag vet inte om hon skulle förstå.

Det finns en förkärlek för att hoppa in med dobbarna före på försäsongsveckorna. Jag skulle vilja att de omfamnades lite mer. Det handlar ju som bekant bara om inställning. Gör man klart, spelare och ledare emellan, att det här väntar, det här förväntas, då kan man få ut oerhört mycket mer av de här veckorna om man vill. Att fylla de riktigt skitiga passen med mer innehåll är fundamentalt. Särskilt när doften av Kristinebergs nyklippta matta känns mer avlägset än nära.

Och det här med löpning. Är det inte det fotboll handlar om? Hur många sekunder har en spelare bollen under 90 minuter, 19 sekunder? Ok, den diskussionen tar vi en annan gång.

/Emil Mattsson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln