Spelförståelse är allt – del 2

Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund

Så är det dags för uppföljaren av helgens ”Spelförståelse är allt – del 1”. Nu ska vi titta på hur man rent praktiskt kan använda sig av KI:s forskningsresultat i sin dagliga verksamhet.
 

Att träna spelförståelse är en tålamodskrävande, långsiktig och komplex process. Med ett begränsat antal tecken, ska jag lite förenklat försöka bena ut några grundläggande punkter, som kommer att göra processen något mer begriplig och framgångsrik.
 
I träning: Ha alltid med ett koordinationsmoment ibland med, ibland utan boll. Ha det som en del i uppvärmningsrutinen. Man kan dela in koordinationen i två huvudrubriker. Specifika motoriska färdigheter (det vi kallar ”teknik” med boll) och Grundläggande motoriska färdigheter (t.ex: balans, vändningar, acceleration, lägesförändringar utan boll). Ha gärna varierade koordinationsövningar och var inte rädd för att ändra i dem under övningens gång. Tvärtom är det ett utmärkt redskap för att träna hjärnan.
Vad gäller spelträning, så tänker jag nu koka ned det till tre huvudpunkter för enkelhetens skull: Situationsanpassning, Situationsförändringar och Variation.

Situationsanpassning:
- Vilka typer av situationer ställs dina spelare för i ert spelsätt? Utforma smålagsspel, mellanstora spel och fullstora spel där de utsätts för just de situationerna så ofta som möjligt.

Situationsförändring:
- Optimalt är om det i övningarna finns ett naturligt inslag av att situationen plötsligt förändras. Så att lösningen inte blir ”mönsterstyrd”, utan spelarna måste hela tiden korrigera sig något, för att nå den optimala lösningen.

Variation:
- Nöt inte ett smålagsspel, eller en spelövning gång på gång på gång. Ha flera olika smålagsspel på samma tema. Utforma gärna förändringar och stegringar av dessa. Allt för att stimulera ovanstående punkt.
 
Ska dessa tre punkter fungera optimalt, så krävs oftast det att du skapar dina egna övningar, alternativt hittar övningar som passar ändamålet och som kanske bara behöver korrigeras lite. Det kan vara något tidskrävande i början, men när det väl är en rutin blir det lättare.
 
Ska du utföra isolerad träning, eller färdighetsträning som det numer kallas, se till att övningarna har flera olika möjliga lösningar och variationer. Min personliga rekommendation är dock att den anpassade spelträningen upptar 80-85% av träningen.
 
Vill man träna de exekutiva funktionerna i hjärnan finns det också utmärkta övningar att söka upp, som till exempel företag som ”Life Kinetic” tillhandahåller. Det finns en mängd utmärkt material att komma över, om man bara söker på nätet.
 
Vad gäller att identifiera spelare med de här förmågorna/färdigheterna som togs upp i del 1, så är min erfarenhet att det inte finns något optimalt övergripande program, som fungerar för alla. Det måste vara anpassat till vilken verksamhets- och spelidé just ni har.
Gör till exempel tio olika smålagsspel på olika teman. Det underlättar om du har möjligheten att filma dessa. Annars: ta hjälp av någon som kan. Du vet vad lösningen du vill åt är. Vem/vilka spelare hittar den lösningen flest gånger och vem/vilka hittar helt nya lösningar som är minst lika bra, för att vara framgångsrik i övningen?
 
Ett annat sätt kan vara att göra en ”kaosövning”. Vem/vilka lyckas hitta de mest optimala lösningarna flest gånger och får övningen att se ut som en ”fotbollsövning”?
 
Personligen tycker jag att det blir mycket mer svårbedömt att sätta upp ett matchspel med två-fyra mål och försöka avgöra utifrån det. Där är det nämligen tidigt utvecklad motorik som spelar in i mångt och mycket, för vem som lyckas allra bäst.
 
Jag kommer inte att lägga ut texten mer den här gången, för att den inte ska bli för lång. Vid intresse kan jag göra en del 3. Lycka till!

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln