Ett blodomlopp med frågetecken

AV mästaren - Bernt Ljung

                                       
Sverige-Ryssland ett lika. Även om Putins land till både yta och population är mäktigt så kan Sverige normalt ändå resonera med deras fotbollslag, framförallt på hemmagräs.  
 

Men för svensk del blev det en match med bättre resultat än utseende, ett utseende med en orolig bouquet tyvärr. Såg fighten på storbild med en kompis. Det blev som en blandning mellan Friends och tv-soffan. Sverige mot Liechten sändes inte på den ö jag befinner mig så den vet jag inget om mer än resultatet och att Elmander enligt uppgift var ännu mer vilsen än tidigare. Det är alltid lätt att klaga, att gnälla, att vara kritisk och man riskerar alltid kommentaren, är du nåt bättre själv då? Kan du parera den snyggt så är det bara att fläska på.

Idag kan en landslagsspelare tjäna flera miljoner i månaden. Tidigare behövde spelare på samma nivå knega heltid för att kunna ställa mat på bordet varje dag innan man kunde lägga några timmar på bollsparkeri. Detta faktum gör att jag har mer överseende med den gamla generationens misstag och tillkortakommande och mycket mindre av samma vara när det gäller dagens spelare. Kanske heltokigt tänk men mänskligt.
Efter matchen reflekterade jag över några saker:

Blodomloppet, det vill säga passningsspelet ger mig bara frågetecken. Jag finner ingen identitet här. Det blir en kombo, en pyttipanna av varianter i stunden. Inte en enda gång kunde jag se ett lugn, en trygghet, inte ens i första tredjedelen där normalt många fler av den egna tröjfärgen brukar befinna sig. Det såg ut som när man spelar pingis eller tennis mot en bättre motståndare och är konstant steget efter och stressad eftersom man aldrig lyckas få initiativet i bollen. Sverige klarar inte, som sker i varje match i perioder, att spela ett passningsspel med kort spelavstånd och få tillslag. Det blir för stelt, för krysstat och efter ett par pass blir stressen total med bolltapp som följd utan att ha passerat en motståndare eller vunnit en meter. När man, i brist på alternativ (rörelse), väljer det långa alternativet finns ingen, såvida inte Zlatan är med, som kan suga in skalet och utmana eller vänta in för att distribuera vidare.

Jag menar inte att man ska spela över mittfält hela tiden, jag menar att vi måste hitta det blodomlopp som är optimalt för vår kapacitet och där vi bäst tar till vara våra förutsättningar istället för att hela tiden bara följa trender och kopiera? Varför inte hitta något eget, något lagom, något mitt emellan, det där vi är bäst i världen på.

Efter 68 kamper blev Larsson stoppad från att starta. Han uttryckte en besvikelse över det vilket är friskt. Han uttryckte också förvåning och hade svårt att acceptera detta. Det var inte friskt. Det kallas brist på självinsikt och självkritik. Apropå Larsson så måste jag ifrågasätta den straffspark han presterade. Alla kan göra misstag och alla har rätt att göra det också men att stega fram så dåligt taktiskt förberedd och leverera en höger insida mittemellan målman och stolpen i maghöjd måste vara tjänstefel i Sveriges viktigaste lag. Att välja detta alternativ är att reducera chanserna till mål från 90% till 50. Det räcker att målmannen väljer samma hörn så tar han den sju dagar i veckan. Ett enastående klantigt val.

Har Hamren någon assisterande? Jag har i alla fall aldrig sett någon på min TV. Om så nu är fallet är beslutet obegripligt i Sveriges viktigaste lag. Allbäck, som finns med på bänken är säkert en trevlig kille och kan kanske på sikt bli en bra tränare. Men att ha honom som ass redan nu är att överskatta gamla spelares förmåga att innan de utrustats med tränarögon och tränarerfarenhet kunna assistera och förändra så det gör skillnad på denna den högsta av nivåer. Att inte koppla en kompetent assisterande tränare till landslaget är att grovt underskatta en erfaren tränares förmåga att tillsammans med coachen vända en blivande motgång till framgång. Allbäcks arbetsbeskrivning förefaller än så länge bara bestå i att vara en brygga mellan spelarna och Hamren och att klappa spelare i ryggen som ska in på plan och tacka dem som går av. Vackert så.

I Champions Leauge finns flera mästarlag, en del dessutom riktigt bra som inte får vara med trots namnet på turneringen. Man klarar inte kvalet. I EM-kvalet får alla länder, även de urusla delta. Är det hugget i sten att alla måste få vara med? Om inte, låt de sämst rankade förkvala så slipper vi i alla fall några parodier på landskamper.

Salve

/Mästaren

Etiketter: mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln