Mittenlagens toppambitioner är avgörande

Av fredagskrönikör - Marcus Lindén

Imorgon är det äntligen dags att sparka igång Allsvenskan 2017. Fans fulla av förväntningar, nykomlingar med viljan att skrälla, nya Stockholmsderbyn och 16 lag där alla står på noll poäng. Allt är precis som det ska vara och det är hög tid att dra igång en fest som pågår i sju månader. Detta blir fantastiskt.
 

Etiketter: fredagskrönikören

En annars ganska tröttsam diskussion i svensk fotboll som vi lär återkomma till under säsongen är "vad som är bra för svensk fotboll". Den är framför allt tröttsam eftersom ingen är beredd att ändra sin åsikt eller ens närma sig den motsatta sidan. Neutrala jublar åt Malmös tidigare Champions League-avancemang av den enkla anledningen att ett svenskt lag knappat in på Europatoppen. Supportrar till andra klubbar jublar inte på grund av att det stärker Malmö även på sikt och det blir därför svårare att vinna titlar. Ni har hört det hundra gånger och det är enkla men logiska resonemang. Därför ska jag inte fastna i detta.

Jag tänker heller inte värdera AFC och Östersunds framgångar i svensk fotboll. Klubbar som till viss del, visserligen på olika sätt, tagit sig runt 51%-regeln. Det får bli ett annan text. Jag vill nu innan säsongsstart nämna det uppenbara som är viktigt för vår ligas kvalitet. Sådant som grundar sig i driv och ambitioner, vilket alla klubbar bör sträva efter. I detta fall talar jag om tidigare mittenlag - som nu har en vilja att slå sig in i toppen.

Häcken har tagit in en ung tränare som tidigare vunnit guld. I somras kom Rasmus Lindgren och Alexander Farnerud till klubben efter utlandsäventyr, Crespo köptes in som en potentiell toppspelare och nyförvärven har fortsatt. Erik Friberg har nu återvänt och kommer att förstärka en trupp som redan innan står välrustad inför säsongen. Häcken vill klättra i tabellen på allvar.

Djurgården är klubben många talat om i vinter. Andreas Isaksson, Magnus Eriksson och Othman El Kabir kom hem i somras och visade vägen för Kim Källström och Jonas Olsson i detta fönster. Då inväntar även fansen en anfallsvärvning. Hammarby har bytt Nanne Bergstrand mot en yngre tränarskola. Jiloan Hamad är ett blytungt nyförvärv men detta kommer framför allt att bli intressant och ge resultat på sikt. Truppen är långt ifrån färdig men de förändringar som hittills har genomförts är nödvändiga.

Detta är tre exempel på klubbar som visar ambition och inte bara lunkar på. De slutade mellan sjua och tolva förra året. Detta var inga toppklubbar och det finns inga garantier på att allt ska bli extremt mycket bättre i år. Men investeringarna är smarta och man ger det ett ordentligt försök. Att flera klubbar arbetar på det här sättet när resurserna tillåter det är otroligt viktigt.

IFK Göteborg och Elfsborg slutade fyra respektive femma förra året. Placeringsmässigt är det godkänt. Prestationsmässigt var det bra mycket sämre. När klubbar utvärderar sina prestationer efter säsongens slut bör de inte stirra sig blinda på tabellplaceringar. Elfsborg hakades till exempel av från Europastrid redan i augusti. Att vinna matcher när säsongens målsättning är död och halva serien är avgjord, har givetvis mindre betydelse. Göteborg och Elfsborg hade långt upp till topp tre-lagen. Därför var inte säsongerna speciellt lyckade.

Det är därför viktigt att fler lag vill vara med och utmana. Det behöver bli fler svåra matcher i Allsvenskan. Det kommer också att hjälpa till att Östersunds bygge fortsätter och att Kalmar inte behövt sälja av sin trupp. Klubbar har en förmåga att utvärdera efter placeringar. Det är därför viktigt att dem blir mer välförtjänta och inte beror på andra klubbars fall.

I detta avseende känns serien hetare än på väldigt länge. Malmö är favoriter men många vill hota. Färre lag är inställda på mellanår och det bäddar för stor underhållning. Spelarna finns, publiken finns och tränarna känns spännande.
Låt säsongen börja!

/Marcus Lindén

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln