Baguetten på Prinsens Park

Av mästaren - Bernt Ljung

Läser att UEFA höjer prispengarna för lagen i CL. Stora belopp blir nu ännu större. CL spelas ju även på damsidan men där sker ingen höjning vad jag har noterat. Hur UEFA resonerar vet jag inte men som utifrån betraktare känns det som man bara jämför det publika intresset rakt av och utifrån denna analys fördelas pengarna. 
 

Om man vill cementera detta förhållande så har man gjort rätt val. Vill man däremot stimulera en utveckling är fördelningen korkad. Om damfotbollen ska kunna lyfta och växa på den internationella scenen så måste klubbarna ges ekonomiska möjligheter till att klara det. Jag hoppas att nästa fördelning av de ekonomiska resurserna innebär att damerna får de stöd de behöver och förtjänar.

Hur många parisare gillar PSG? Vid besök i Paris har jag aldrig sett några ungdomar som burit PSG-tröjor, halsdukar eller overaller. De merchandises som syns, i synnerhet i de något mindre centrala delarna, är Marseilles. Verkar också som det allmänna sportintresset generellt är klent i denna vackra stad där det finns så oerhört mycket annat kul och intressant att göra. Parc des Princes, som invigdes 1972 efter att ha byggts på samma ställe som en arena från 1897 med samma namn var från kommunens sida tänkt som hemmaplan till PSG. Denna klubb, som 1970 blev en produkt av sammanslagningen mellan Paris FC och Stade Saint-Germain, tilläts också att starta i division två (idag Ligue 2) vilken man då vann överlägset. Året därpå, i division ett (idag Ligue 1) slutade man på sextonde plats och ytterligare ett år senare skildes klubbarna åt. Paris FC fick behålla platsen i högsta serien medan PSG fick amatörstatus och degraderades till division tre. Efter att i juni 1974 vunnit en avgörande match mot Valenciennes tog sig PSG tillbaka till högsta serien och har sedan dess varit kvar där.

Idag är denna jämförelsevis unga förening, en ganska meriterad klubb med potentiellt stora ekonomiska muskler med vilka man borde kunna långtidsparkera klubben bredvid de bästa i framtiden. Någon lokal konkurrens om publik eller sponsorer finns ju inte vilket är helt obegripligt i en stad med över fjorton miljoner människor. Prinsens Park har jag besökt vid några tillfällen. Första gången var i september 1978 för att se Sveriges inledande match mot Frankrike i kvalet om biljetterna till EM i Italien 1980. Svenskarna var både utspelade och avklädda men Ronnie var säker i håven och höll emot bra. Trots det tog Sverige ledningen innan fransmännen kvitterade och även gjorde 2-1 i 85:e minuten genom inhopparen D Six. När A Grönhagen i 89:e minuten på en klassisk stickare hamnar rättvänd i höger innerposition och skyfflar in 2-2 i långa hörnet bakom Andre Rey drar Sverige ändå en vinstlott här. Resten av kvalet blev tyvärr en rejäl sportslig skuffelse så något EM-slutspel var aldrig inom räckhåll. Mitt senaste besök var i november 2013. PSG mot Nice och Zlatan gjorde precis som han ville. Det såg ut som när vuxna spelar mot barn och de vuxna inte gör sig, inte sänker sig till barnens nivå för att vara sjysta. Ett annat bestående men mindre trevligt minne från det besöket hade sin källa, sitt ursprung i den ljumma korv som låg i den baguette som inmundigades i pausen. Förutom att den kostade alldeles för många euro så kostade den mig även, med några timmars fördröjning, ett jävla obehag och stor ångest eftersom resten av Parisbesökets promenader konsekvent fick genomföras med kortare steglängd och ett permanent säkerhetsavstånd till någon bekvämlighetsinrättning…

/Mästaren

Etiketter: mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln