Gräset är inte alltid grönare på den andra sidan

av gästkrönikören - Johan Forsberg

Idag byter spelare klubbar oftare än förr och aldrig har pressen varit större att leverera med omedelbar verkan. Fansen kräver det, klubbarna kräver det och spelarnas agenter kräver det. Allt för att skapa ett högre marknadsvärde än året innan. Men man glömmer ofta bort att spelaren också är en människa. En person full med känslor och misstag, som inte alltid kan leverera på beställning. För vi alla är ju just det, människor.


 

Etiketter: gästkrönikören

Du får ett samtal. Du är såld och ska vidare till en annan ort, kanske ett annat land. Klubben du tillhör vill inte ha dig eller har svårt att tacka nej till den stora pengasäcken det köpande laget har erbjudit. Du lever i en karusell, en evigt snurrande karusell. Klubbägare och agenter vill ha betalt och de vill ha bra betalt dessutom. Som en modern fotbollsspelare är det någonting man måste räkna med i dessa sjuka ”silly season” tider. Spelare ses idag som en aktie, i hopp om att fina prestationer ska ge svarta siffror på börsen. Annat var det förr. Klubbkänsla och tillhörighet till staden du växte upp i är som bortglömd. Idag kommer det in utländska ägare med skyhöga förväntningar och brist på tålamod. En bra insats senaste matchen kan vara som bortblåst om prestationen matchen efter inte höll måttet. Att leva i nuet sägs vara bra, men ifall man som ägare inte kan se en långsiktig plan, blir kanske inte prestationen under en längre tid speciellt bra. Spelare behöver känna förtroende och tillit. Både från ägarhåll och tränarhåll.

Att komma in i en ny miljö kan vara väldigt påfrestande. Dels möter man nya människor och intryck. Dels kommer man in i ett sammanhang med kanske helt andra förutsättningar. Hårdare/lättare konkurrens, nytt språk, ny kultur, ny bostad etc. Allt det här tar en massa energi och det kan bli en stor stress att hinna acklimatisera med allt det här. Framförallt med den tidspress som går ihop med den hänsynslösa kravbild som finns idag. Då tänker jag på främst spelare som blivit köpta för dyra pengar och förväntas prestera på en gång. Där är pressen ännu mer påtaglig och spelarens namn syns i varje lokaltidnings rubrik. ”Frälsaren är här”. ”Nu tar vi guld”.

När man kommer in i ett nytt lag, kanske man inte känner några av spelarna sedan tidigare. Det hierarkiska perspektivet blir påtagligt och spelar en viktig roll i hur spelaren ska passa in i gruppen. Det påverkar alla spelare i laget mer eller mindre. Därför är det viktigt att veta att människan i fråga passar in i gruppen, inte bara fotbollsspelaren i sin position (Här är scouternas jobb oerhört viktigt).I ett lag finns det alltid naturliga ledare som tar plats och står högst upp i den hierarkiska triangeln. Det är spelarna som per automatik får mest utrymme i omklädningsrummet och har mest att säga till om på plan. Ifall man tar för mycket plats i början blir det svårt att få respekt från sina medspelare (finns självklart undantag). Om man tar för lite plats finns risken att man aldrig får spela och att man då aldrig får visa sina färdigheter.

Kort men gott försöker jag bara att förmedla mina tankar kring den här situationen. För den känns mer och mer aktuell. Idag köper klubbar spelare som aldrig förr och spenderar fruktansvärt mycket pengar i hopp om att få en slagkraftigare trupp. Att ha ambition som en klubb är viktigt och att köpa spelare är en del i den utvecklingen. Men låt oss aldrig glömma att det är människor vi pratar om. Det är trots allt en människohandel som pågår och hur etiskt det går till idag kan diskuteras.

/Johan Forsberg

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln