Make us dream


Av - Joakim Forsell -
Nybakad journalist som under hösten kombinerar praktik på Offside med krönikering och timtals av fotbollstittande. Självutnämnd expert på dansk fotboll med ett hjärta som brinner för att fotbollen, och världen, borde bli mer jämlik och snäll.

 

Dokumentären ”Amy”  släpptes 2015 och tog världen med storm. En helt fantastisk, om än tragisk, berättelse om sångerskan Amy Winehouse fångade tittarna. En naken historia om en av vår tids främsta artister. Fem år tidigare hade samma producenter släppt ”Senna”. En skildring av Ayrton Sennas fantastiska Formel 1-karriär fram till hans död 1994.
 

Etiketter: joakim forsell

När producenterna bakom de två succéerna nu kastat sig in i fotbollsindustrin och gjort en dokumentär om Steven Gerrard var åtminstone mina förväntningar höga. Steven Gerrard är den fotbollsspelare som betytt allra mest för mitt fotbollsintresse. Han är den som skänkt mig mest glädje genom tv-rutan och han har dessutom alltid verkat lugn och tillbakadragen. Äntligen skulle vi få höra hans historia, på riktigt.
 
Jag är övertygad om att de flesta som ser ”Make us dream” kommer tycka om den. Den är fint berättat med mängder av matchbilder och anekdoter från Steven Gerrards familj och gamla medspelare. Men för mig kändes det lite tråkigt, lite spretigt
 
Redan 2006 släpptes hans första självbiografi och den slukade jag med detsamma. Att saker därifrån återkommer är oundvikligt, men jag hade hoppats på en ännu öppnare Gerrard. Han öppnar försiktigt upp om depressionen som drabbade honom efter Champions League-segern 2005 och all spekulation om en flytt, men den diskussionen släcks lika snabbt.
 
Istället blir det ett potpurri över Gerrards bedrifter på planen, hans betydelse för Liverpool och det kan säkert locka nya tittare att förstå vem han är, hur han fungerar. Men för oss som följt hans karriär från start är det inte mycket nytt som dyker upp. Tänk om en stor spelare öppnat upp ordentligt kring pressen som omgärdar dem. Läget fanns, men möjligheten missades.
 
Jag försökte se dokumentären med tanken att jag inte visste vem han var och det slutade i en mängd frågor. Vad hände på Hillsborough? Vad är Champions League? Vad slutade den där matchen mot Olympiakos? Hur mår han idag?
 
Jag har all förståelse för att det är omöjligt att porträttera en person och tillfredsställa alla potentiella tittare. I just det här fallet hade åtminstone jag föredragit att man vinklade den lite mer åt något håll. Steven Gerrard - människan, eller Steven Gerrard - fotbollsspelaren.
 
Nästa gång jag ser den ska jag försöka som supporter. Jag tror det blir lättare så. Steven Gerrard är trots allt världens bästa fotbollsspelare genom tiderna. Någonting måste det finnas där.
 
/Joakim Forsell

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Klas » Ny säsong för Umeå FC:  ”Tack för en bra artikeln från året som gått. Nu startar 2020 i uppförsbacke med ..”

  • Danne Fröberg » Scout - ett drömjobb?:  ”Intressant uppgift att kolla på anfallare tänkte jag eftersom vi är i underläge ..”

  • Bo L. Jepson » SKOTT KOMMER:  ”Henrik! Delar verkligen din åsikt! God Jul o GNÅ - Fyndigt Skottår! Vi ses i ViL..”

  • Andre Forslöf » Björklöven spänner musklerna:  ”Urban tror du har fel, Johan har helt rätt. 44 insläppta och inte 64 som du skri..”

  • Kristoffer Grundström » Björklöven spänner musklerna:  ”Som Lövare är man försiktig optimist. Det gäller att vara ödmjuk inför uppgiften..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln