Hamrén har skjutit upp problemen

av lördagskrönikören - Marcus Lindén

Markus Berg eller John Guidetti? Eller kanske Emir Kujovic? Det är val inför ödesmatchen mot Danmark som kan bli avgörande om det blir något EM eller inte. Det som dock satt oss i denna situation är inte enstaka val som dessa. Det var större val som Erik Hamrén aldrig tog.

 

Nu ska vi inte endast sparka in en öppen dörr. Erik Hamrén har redan sedan de första året varit kritiserad och den kritiken har ökat något enormt under framför allt detta kval. Att Hamrén haft en extremt stor spelaromsättning är alla medvetna om och att vi kan räkna upp en handfull usla matcher i detta kval vet också alla. Det vi istället bör reflektera över är när detta började gå utför.

När Hamrén tillträdde skrek vi efter nytt. Vi ville se tro och vi ville drömma. Och visst lät Hamrén oss göra det. Sedan är det ett faktum att Sverige sommaren 2010 hade en bättre elva än den vi ställer på benen mot Danmark. Olof Mellberg fanns i mittlåset, Zlatan Ibrahimovic och Kim Källström var yngre och spelare som Johan Elmander och Anders Svensson spelade fortfarande på hög nivå. Är det Erik Hamréns fel att Sverige som land inte utvecklat någon ny Mellberg? Nej, men vårt landslag hade helt klart kunnat vara bättre.

Hamrén valde aldrig bana och det stora problemet är att det egentligen redan är försent – oavsett hur det går emot Danmark. Jag var inte den som stod först i kön och naivt skrek efter alla U21-spelare till A-landslaget, varken efter EM på hemmaplan 2009 eller efter årets guldturnering. Många spelares avtryck i internationella klubblag är väldigt bleka från 2009 – så jag pekar inte ut massa spelare som borde etablerats i vårt landslag. Problemet är snarare att ingen plan fanns för dem. Ingen plan att luta sig emot. Så varför skulle det finnas det för årets U21-spelare?

Det skapas en unik problematik kring detta landslag. Albin Ekdal var ett offer för detta då han ett år försent plockades in ens i truppen. Just detta håller på att ske Oscar Hiljemark, som endast var reserv senast. Vi behövde bränna två vänsterbackar på mindre än ett år för att Hamrén skulle hitta sin vänsterbacks-favorit, Martin Olsson. En spelare få håller som den bästa vänsterbacken i vårt land. Detta skapas bara genom osäkerhet. Vi har lutat oss emot något som inte existerar. En kontinuitet som är falsk. Vi är inte ett samspelt, konkurrenskraftigt landslag som det tar tid att slå sig in i. Här är man inte med till dagen då det blir kris och då skippar du inskolningsstegen på vägen. Det är vad som gjort att Oscar Wendt inte får vara med och att FC Köpenhamns tredje-mittback spelar en avgörande roll på lördag för att i princip alla blivit brända.

Jag tror tyvärr det är försent. Danmark är favoriter, men är inte något omöjligt motstånd. Dessvärre har vi bara successivt försämrats i de avgörande matcherna – där vi nu har Rysslands- och Österrike-matcherna i minnet. Vad handlar det om? Osäkerheten såklart. När det blir skarpt läge slås alla komponenterna ihop. Är landets bästa spelare på planen? Och om de är det, har det skolats in på ett hållbart sett? Finns det en tydlig idé hur det svenska landslaget ska spela fotboll? Dessa frågor besvaras helt enkelt för dåligt.Jag hoppas verkligen det blir Frankrike för oss. Men sedan ska någon starta på ruta ett. Något som inte handlar om en bättre talangutveckling för att våra spelare ska vara bättre när de är väl representerar Sverige. Det ska handla om trygghet och kontinuitet. Det som i längden gör att vi tar minst en poäng sammanlagt mot Ryssland och Österrike i de två avgörande matcherna. Så vi slipper drömma tillbaka alltför mycket till Svensson och Mellbergs dagar. Då vi faktiskt kan acceptera våra spelares individuella nivå. Den nivån är inte det primära problemet idag. Det är något större vi satt och själva i med Erik Hamrén i spetsen.

/ Marcus Lindén

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln