Ta upp kampen

Av  - Marcus Lindén -

Mindre än två tredjedelar är spelad av Allsvenskan och en spännande höst är framför oss. Ovissa Stockholmsderbyn, nyförvärv hos många och ett nedflyttningsdrama är att vänta. Det alla dock redan vet är vilka som kommer att lyfta Lennart Johanssons pokal. Malmö FF har kopplat ett järngrepp om serien. Det är både väntat och har skett förut.
 

Etiketter: marcus lindén

Det här är en extra känslig situation i Sverige. Vi har med glädje kallat serien för "världens jämnaste", vilket ärligt talat handlar om att topplagen inte är så bra - snarare än att botten är stark. Vi har vår 51%-regel och vår närhet till klubbarna att vara stolt över, men att ha en dominant i mer än tre-fyra säsonger är ganska unikt i modern tid.

Om vi glömmer Malmö för en sekund och blickar mot resten av de förväntade topplagen, är det lätt att bli besviken. Norrköping har backat, Elfsborgs lägstanivå är fortfarande för låg, AIK har vikt sig vid ett flertal tillfällen när de haft chans att haka på och få klubbar övertygar. Jag vill inte ta ifrån Sirius och Östersund någonting, men att det går att etablera sig som topplag så snabbt säger någonting om övriga. Med kompetent sportslig ledning och en tydlig spelidé är dina chanser minst sagt goda att lyckas.

Stundtals är situationen allt annat än kravlös i förväntade topplag och storklubbar. Vid motgång skall samtliga avgå och besvikelsen syns. Där är vi knappast ett undantag från övriga supportervärlden. Man bör dock behålla självkritiken när Malmö FF kommer på tal.

Klubbar beskrivs ibland som maktlösa när de jämförs med Malmö. Champions League-miljonerna ska ha satt Malmö i en situation som gör dem omöjliga att nå, och att deras arbete kunde gjorts av vilken klubb som helst bara de fått pengarna. En bragd ska uppnås för att komma före dem. Det är en verklighet jag vägrar att köpa.

Faktum är att Malmö vinner samtliga tävlingar - inte bara den om att göra dyrast nyförvärv. Det material som Malmö vunnit med och sålt för många miljoner, är inget material som endast de kunnat skapa. Billiga och välscoutade värvningar, en tydlig spelidé och en förmåga att vara bäst när det gäller.

Behrang Safari och Markus Rosenberg vände hem efter många år utomlands. En bra lön och bra lagkamrater gjorde valet enklare - men det är spelare som fostrats av klubben. Erdal Rakip, Franz Brorsson, Pawel Cibicki och Mattias Svanberg är andra som gått genom ungdomsleden och utvecklats till startspelare i detta bygge. Anton Tinnerholm, Oscar Lewicki och Alexander Jeremejeff kom gratis eller billigt och var ingen garanterad framgång. Dyrare spelare har sedan blivit pelare i bygget och givetvis spelat en betydande roll, men knappast på egen hand.

Malmö är det självklara valet i Skåne för unga talanger. Det arbetet inleddes långt innan CL-avancemanget. Malmö har lägst andel misslyckade nyförvärv i serien. Det i kombination med att flera lag är missnöjda med sina säsonger av topplagen talar ett tydligt språk. Malmö är bra, väldigt bra, men gör övriga ett tillräckligt jobb? Nej. Den dagen ett lag samlar ihop till cirka 63 poäng som brukar räcka till guld, men blir slagna av Malmö, kan diskussionen bli värd att ta upp.

Malmö kommer inte att bli sämre. Deras nyförvärv är imponerande och ett nytt guld gör dem inte svagare. Det är övriga som måste ta ansvar och ta upp kampen med egna ben. Ett hårt, tydligt och noggrant jobb krävs. Det är dock där kravbilden ska ligga. Förhoppningsvis blir nästa års serie jämnare.

/Marcus Lindén

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln