Future Teams är framtiden

av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund

Svenska Fotbollförbundet går mot nya, ljusare tider när det gäller att utveckla och utbilda spelare. Tillsammans med sin nya spelar- och tränarutbildningsmodell, som av någon besynnerlig anledning är väl undangömd, har man numer en satsning på ”Future Teams” – ungdomslandslagen för de som inte kommit lika långt i sin fysiska utveckling.

 

Det här är något som funnits ute i Europa tidigare och som nu hittat till svensk elitfotboll. En mycket spännande framtidssatssning, som fångar upp och utvecklar de som annars inte hade fått chansen. Sannolikt har vi ett antal spelare i dessa ”Future Teams”, som senare kommer att bli firade stjärnor i A-landslaget.

Samtidigt föds tanken om detta bara ska ske på landslagsnivå? I mina ögon borde det här omedelbums införas även i distriktslagsverksamheterna ute i vårt avlånga land. Det är även något som de resurstarka SEF-klubbarna borde snegla lite extra på. Visst borde man kunna göra en variant på detta även i akademiverksamheter.

Det finns en rad olika faktorer som gör att de som är födda tidigt på året, nästan alltid kommer att vara i ett stort numerärt överläge i resultatdrivna processer i unga år. Det gäller i skolan (de födda tidigt på året uppvisar ett bättre snittresultat) och det gäller lika mycket inom idrotten. De allra flesta födda tidigt på året är också tidigare fysiskt och psykiskt utvecklade. Det är en ganska enkel matematik.

Men samtidigt vet vi att utveckling måste få ta sin tid. Den kan inte hetsas och stressas fram Så hur gör vi för att omvandla SvFF:s landslagsmodell till akademiverksamheter?

I dag lider vi ganska svårt att fenomenet att de drivna utövarna vill spela i ett akademilag och få bekräftelse på att de är begåvade. Föräldrar tror att spel i ett akademilag är lika med de bästa förutsättningarna och att det egna barnet är en talang. Paketeringen är mer intressant än själva innehållet. Att det är helt beroende på individens egna behov som styr missar man oftast helt.

Jag är övertygad om att man delvis skulle kunna svänga den bilden med att vara öppna med att man nivåindelar på nuvarande fysisk och förmodligen psykisk mognad. Att man både har ett akademilag och något man kallar för ett ”Future Team” (kanske också i samverkan med samarbetsföreningar). Visst, man kan argumentera för att det ser ut så på flera håll redan idag. Man har ett förstalag och ett andralag, eller ett akademilag och ett utvecklingslag – kalla det vad ni vill. Men mitt motargument är att det saknas en öppenhet i vad det är vi nivåindelar på.

Jag tycker även att det borde vara ett krav från både SvFF och SEF på de verksamheterna som bedriver akademier, att åtminstone också ha ett ”Future Team”-system, där fler blir potentiella talanger längre. Annars blir det ett enormt svinn på klubblagsnivå. Det ser vi redan i dag och den utvecklingen måste vi hejda och vända.

Det borde även finnas vissa grundläggande krav för att få bedriva en akademiverksamhet från första början. Det är egentligen bara de stora SEF-föreningarna som har de ekonomiska resurser som krävs för att hålla med de stödfunktioner som behövs. Här behöver SvFF och distriktsförbunden också bli tuffare. Det vore väldigt intressant att se vad som skulle hända om såväl SvFF och distriktsförbunden, som SEF-klubbarna tog en sittning och utarbetade en gemensam ”Future Team”-modell, med en röd tråd löpande genom alla verksamheter. Jag är nämligen helt övertygad om att det är framtiden.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln