Kanske med Rinat D

av mästaren - Bernt Ljung

Ett snabbare, listigare och mer svårstoppat anfallsspel än det Barca presterade har världen förmodligen aldrig siktat. För den som gillar en strategi med stort bollinnehav där den funktionella tekniken utförs med perfektion i en sprinters hastighet är detta julafton. Det är på gränsen till overkligt bra.


 

Etiketter: mästaren

Vid första målet i Berlin trodde jag för en stund att jag förflyttades in i TV-spelsvärlden. Som om någon satt intill med kontrollen och styrde spelare och boll. Overkligt var ordet här. Juve, överlägsna i Serie-A och en klubb som ingen någonsin har lattjat med, blev avklädda i Tyskland. Påstår man annat blir det bara löjligt. Men det finurliga med fotboll är att en uddamåls ledning är något som på nolltid kan tas ikapp även mot ett lag som Barca eftersom de fortsätter att pumpa på framåt och inte bryr om att omdirigera för att försvara.

Trots ett jävulskt kämpande så lyckades inte männen från Piemonte att fixa den kvittering som behövdes eftersom Buffons dagsform inte var på topp. Han borde ha försökt blockerat skottet som blev upphov till andra målet i stället för det mellanting som nu uppstod. Det var enligt mig, experten i soffan, det enda alternativet eftersom det inte går att boxa en boll som kommer så nära kroppen efter marken. Det går inte heller att styra ut eller förlänga en sådan boll. Målvakten, som tillhör mina absoluta favoriter var visserligen habil men nådde aldrig den nivån som hade krävts för vinst. En målvakt blir oftast bättre över tid men det finns också en gräns där åldern börjar bli handikappande för ditt agerande. Buffon har nu nått denna gräns. Han har förlorat den spets som en gång gjorde honom till världens bästa i yrket. Juve hade behövt en Rinat Dasaev i Berlin.

I Pirlos tårar går det att läsa in mycket. Förmodligen en stor sorg över förlusten och att festen, i det här fallet karriären, nu är över och sista dansen tonade ut. Eller kanske en smärtsam upptäckt över att tåget, som gick till podiet och pokalen, gick alldeles för fort för att hinna med. Om hela sanningen ska fram så hann inte Pirlo med i Berlin. Det blev för mycket försvarande och för lite anfall och för lite boll vid Pirlos fötter. En vacker fotbolls saga fick inget vackert sagoslut.

Det är underbart att efter matchen se Barcas genuint osminkade kollektiva glädje över titeln som utvidgar den redan framgångsrika katalanska fotbollshistorien. Och det är väl precis det här som lagsport handlar om, att nå målet samtidigt. Tänk att i flera år som tränare, ledare och spelare kämpa sida vid sida mot ett gemensamt mål och sen tillsammans brista ut i en gränslös lycka över den framgång man skapat. Exakt det där som vi alla lagsportare vill ska ske oavsett nivå. Den ultimata motsatsen till detta är väl en tränare i Bajen som i stället i personifierar den där urtrista Tjalle Tvärvigg typen som inte kan eller vill eller törs släppa loss tillsammans med personalen.  

Att det numer verkar vara lag på att medelålders kvinnor och män ska gå omkring i urbana miljöer i träningskläder innan, under och efter arbetstid bärandes på en vattenflaska har jag missat. Denna hälso- och träningshysteri når nu nivåer som aldrig tidigare i jakten på lycka som många tror kommer automatiskt när den perfekta förpackningen är på plats. Jag lyssnade nyligen på en forskare som sa att även om du tränar en timme varje dag så är det ändå försumbart eftersom det viktigaste för din hälsa, och det som gör skillnad, är vad du gör alla de timmar du inte tränar…

/Mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln