En studie som borde ge styrka

Av - Ronald Åman -
Ronald Åman ”Sveriges Franz Beckenbauer” är född 1957 och spelade under sin karriär i ÖSK och Djurgårdens IF. Rolle var uttagen i Sveriges trupp vid fotbolls-VM 1978 i Argentina. Han gjorde sju A-landskamper. Idag skriver han kåserier och krönikor om fotboll och är medförfattare till boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”. Rolle är en av ca 550 ambassadörer i nätverket ViLirare.



För exakt en månad sedan framförde jag åsikten att Sveriges största folkrörelse borde ha en dedikerad idrottsminister. Så här skrev jag då:
 

Etiketter: ronald åman

Jag känner inte Amanda Lind, kultur- och demokratiminister samt minister med ansvar för idrottsfrågor i regeringen. Faktum är att jag inte ens vet vilka frågor hon prioriterar i sitt minst sagt breda ämbete hon är satt att sköta. Men jag har förstått att idrotten inte är prioriterad, trots att idrottsrörelsen med sina 3, 2 miljoner medlemmar skapar samhällsnytta som ingen annan folkrörelse.

Dagligen presenteras idrott i allehanda media – resultat, analys av tävlingar och matcher, spekulationer inför desamma – men inte ett enda forum för en djuplodande analys av idrottens betydelse och framtid. Var är programmen, inslagen om regeringens idrottspolitik, var är vår idrottsminister, var finns Sveriges största folkrörelse i svensk politik? 

Förresten – borde inte den gigantiska folkrörelsen ha en minister som inte tyngs av kultur- och demokratifrågor? 

I sitt anförande under Löfvens pressträff i samband med regeringsbildandet för drygt ett år sedan berättade Amanda Lind mycket sina förhoppningar om arbetet med kulturen, och jämställdheten – men sade inte ett ord om idrottsfrågorna.

RF (Riksidrottsförbundet) gör ett hästjobb i 20 000 ideella föreningar och med 650 000 ledare, men styr naturligtvis inte de ekonomiska villkoren. Det gör politiken.

Jag väljer att ta ”min” sport – fotbollen – som exempel på vad som kan åstadkommas för ett bättre samhälle: de proaktiva insatser som görs för ungdomar att få meningsfyllda sysselsättningar kan enkelt sammanfattas till miljoner sparade pengar för kommuner och stat. 

Klockan 9.41 igår damp det ned ett mejl från SEF som gladde mig. 

SEF har tillsammans med nationalekonomen Ingvar Nilsson, Jesse Kemppinen och Eva Nilsson Lundmark tagit fram rapporten Fotbollsplanen mitt i byn om slutsatserna av elitklubbarnas samhällsengagemang.

Rapporten har gått igenom IF Elfsborgs, IFK Göteborgs, Hammarbys och Malmö FF:s hållbarhetsarbeten i detalj för att ta reda på elitfotbollens reella samhällseffekter

– En väldigt tydlig slutsats är att det fotbollen gör i form av samhällsengagemang är oerhört omfattande. Det är mångfacetterat, det är på riktigt och det är inget spel för gallerierna, säger Ingvar Nilsson till Svensk Elitfotboll, och fortsätter:

”Vi har tittat på sociala engagemang i olika organisation i 30 års tid och vi tyckte att vi hade en erfarenhet att kunna omställa i elitfotbollen. Vi besökte föreningar, tittade på dokumentation och gjorde djupintervjuer, säger Ingvar om arbetet med rapporten.

Den samhällsekonomiska effekten av elitklubbarnas engagemang i arbetsmarknadsfrågor uppgår till flera miljarder kronor, fördelat över tid och på olika aktörer, och enligt studien uppgår kommunernas besparing till 247 miljoner kronor. Vinsterna ligger dels i minskade försörjningskostnader och är dels kopplade till andra insatser för målgruppen. 

En väldigt tydlig slutsats är att det fotbollen gör i form av samhällsengagemang är oerhört omfattande och det har en oerhörd potential att bli ännu större.
Fotbollen är en viktig del av samhällsbygget i utsatta områden.

Fotbollen är en väsentlig del av vårt folkhemsbygge. Det var kyrkan mitt i byn, skolan mitt i byn, handlaren mitt i byn – och så fotbollen mitt i byn som en del av det folkhemssverige som byggde vårt välfärdssamhälle.

Vår bild är entydig: klubbarna utför ett omfattande, brett och ambitiöst arbete för att förändra livsbetingelserna för många hundratals, kanske tusentals människor. Det handlar främst om unga män som befinner sig i utkanten av samhället. Klubbarna bidrar till att öka deras möjligheter att lyckas ta sig in i samhället i allmänhet och på arbetsmarknaden i synnerhet. 

Det är ett arbete som befinner sig i en begynnelsefas och snabbt ökar, både till omfattning och inte minst i kvalitet. Samhällsengagemanget är på väg att ta sig in i klubbarnas kärnverksamhet, vilket syns både på hur man strukturellt och ledningsmässigt hanterar frågan, men också genom att resurserna för detta arbete förefaller att öka.  

Vi tror att denna utveckling mycket viktig. Naturligtvis är det bra för de personer som får denna typ av stöd, men också för samhället genom att utanförskapet minskar och därmed även samhällskostnaderna. Men det är också bra för fotbollen eftersom det bygger vidare på den värdegrund och den roll fotbollen en gång hade då folkhemmet byggdes. Det handlar om att återetablera fotbollen som en del av det bredare samhällsbygget. 

Därför tror vi att elitfotbollen även i framtiden måste fokusera på framgång inom detta område utifrån det vi här kallat det breda perspektivet – de långsiktiga, subtila, indirekta och samhällspåverkande effekterna. De effekter som fokuserar på den långsiktiga bilden av fotbollens roll i samhället. 

Detta utesluter naturligtvis inte att man på kort och medellång sikt också måste ha ett fokus på ”de lågt hängande frukterna” och sträva efter att uppnå även de kortsiktiga, konkreta och det vi kallar de smala målen. Det fyller en viktig funktion att göra det möjligt att direkt se de goda effekterna av det man gör för att på så sätt bereda mark för det mer långsiktiga perspektivet. 

Fotbollen skapar samhällsnytta – både direkt och indirekt. Det viktiga är att göra det synligt, begripligt och placera in det i ett större sammanhang”, avslutar Ingvar Nilsson.

Det är det en renodlad idrottsminister borde göra.

/Ronald Åman

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln