Lee Chester

Av måndagskrönikören - Bernt Ljung

Vintern är tråkig. Det är som att befinna sig ett halvår i ett mentalt ide. Som sex långa månader i ett väntrum törstande efter en annan årstid. För den allmänt sportintresserade har då Vinterstudion tidigare år varit en säker kajplats, som en snygg designad och lättuggad förrätt innan de spännande duellerna i skidspåren. Nu finns det inga spännande dueller. Därför borde det räcka med att bara sända Vinterstudion och i stället visa gamla bilder, som ett Sport vi minns…
 

Nyligen mötte Mora Leksand i ännu ett Siljansderby. Dessa matcher har tidigare haft en stämpel av exklusivitet och länge varit emotsedda eftersom klubbarna bara då och då spelat i samma serie. Den laddning som tidigare fanns håller nu på att mjölkas ur, eller rättare sagt utplånas. Frågan är också om inte publiken nu är tröttare än spelarna efter att nu ha bevittnat den 52 omgångar långa uppvärmningen innan allvaret äntligen tar vid. För att ta till brösttoner och krama ur det sista för att skapa intresse på den nu helt slutkörda publiken så sätter en Bäckström på dalarnas tidningar matchdagen följande etikett på detta fjärde div II derby: Spänn fast er! I kväll kolliderar galaxerna igen!
 
Jag var talangutvecklare under sex säsonger i Brage. För mig fantastiska år där vi lyckades om inte överträffa verkligheten, så i fall oss själva då vi tillsammans presterade mer än vad som förväntades. Jag säger vi, för fotboll är lagarbete även mellan tränare och spelare. Trots ett stort upptagningsområde sett till yta, men ett litet sett till population, så blev många fler än vad jag hade hoppats på, elitspelare. Skulle vara förmätet av mig att säga att jag inte missade någon som blev elitspelare i en annan klubb men jag tror inte det förutom en som jag är stupsäker på. Eftersom spelaren innehar det mindre smickrande rekordet för flest antal raka matcher på bänk utan att bli inbytt (119) så förefaller det som det var fler än jag som inte omgående såg dennes potential. Det handlar om Gefles Emil Hedvall. En fantastisk kille som också var duktig som pojk- och första års junior men där jag uppenbarligen inte hittade det som tydligen fanns. Ibland får man vara glad att man har fel, i Emils fall är jag verkligen det!
 
Jag har en mångårig klasskamrat som nu borde leva i den bästa av alla supportervärldar, och jag unnar honom verkligen det. Om du gör en internetsökning på överlöpare eller kappvändare för den delen, så kommer garanterat kompisens ansikte aldrig att dyka upp på skärmen. För tänk att i över fyrtio år nöjt sig med torftig husmanskost när andra fastnat för dyrare och bättre rätter. Att han nu äntligen får skörda frukterna av en lång och trogen lojalitet är rättvist och en form välförtjänt upprättelse. För även om Leicester, eller Lee Chester som vi sa förr, inte når hela vägen så är deras säsong fullständigt formidabel. Respekt är ordet här!
 
Att ett lag som vinner en serie är det bästa den säsongen är odiskutabelt. Övrig lag kan skylla på allt från skador och felaktiga domslut, till att bollarna var för hårda och att det var fel blå på träningsoverallerna för att poängskörden blev för klen. En sådan retorik är bara dålig förlorar mentalitet, framförallt om bortförklaringarna kommer från dem själva. Däremot så vet alla som spelat, att i vissa matcher så går det inte att göra mål, oavsett hur överlägsen man än är som lag. Att ha hundra avslut och lika många hörnor och frisparkar i bra läge är inget värt då en motståndare vid sitt enda besök på offensiv planhalva i något som mer liknar ett epileptiskt anfall än en omställning, tilldöms en mycket billig frispark eftersom domaren, som alltid gynnar det sämre laget för att han tycker synd om dem vilket är fel men ändå mänskligt, blåser frispark med en extra hög signal dessutom. Det är som om man vet innan att det kommer att bli mål eftersom ingen vill, eller är inställd på att nu plötsligt försvara vilket man inte gjort sedan förra omgången vilket skapar en total obalans här. Detta i kombination med en enorm underskattning, arrogans och fullständig okoncentration gör att frisparken (dåligt slagen dessutom) resulterar i mål efter att bollen letat sig fram till bakhuvudet på den enda motståndaren och sedan seglat över målisen, som i brist på arbete nu vill visa sig på styva linan och givetvis då hamnat på mellis. Torsk 0-1. Orättvist, ja! Rättvist, ja!

/Bernt Ljung

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln