Ett okunnigt argument

av tränaren - Nils Montan-Lund

Mitt öppna brev till StFF har väckt mycket reaktioner på sociala medier. Den breda massan har varit väldigt positiv, men det finns också de som även fortsatt argumenterar envist och okunnigt för åldersdiskrimineringen.  Därför är det nu dags att reda ut ett viktigt begrepp, som alltför ofta används i fel sammanhang.


 

Etiketter: tränaren

Ett av de absolut vanligaste argumenten som jag hela tiden får bemöta, som används för att rättfärdiga den nya åldersregeln i barn- och ungdomsfotbollen i Stockholm är: ”det kan ju vara psykosocialt hämmande för äldre spelare att möta yngre”.

Just de där två orden ”psykosocialt hämmande” kan låta väldigt skrämmande.Det är ett argument som slängs runt utan riktig kunskap om vad det egentligen är för något. Det blir både fel och lite farligt.

Det är ett argument som är svårt att bemöta, utan grundläggande kunskaper om psykologi och det är två ord som skapar en onödig, obefogad oro.

Allt vi gör i livet påverkar det psykosociala, på olika sätt. En fotbollsmatch gör det också. Men HUR det påverkar (positivt eller negativt) kan vi ledare styra i mångt och mycket. Om en helt vanlig fotbollsmatch mellan två lag blir psykosocialt hämmande för en grupp unga fotbollsspelare, då har vi ledare och tränare misslyckats fatalt.

Allt handlar om förberedelser, förebyggande arbete, sammanhang och villkor – något som tränare och ledare kan styra.

Jag tror att de flesta är överens om att de bästa, roligaste och mest utvecklande matcherna spelas mellan två lag som är väldigt nära varandra i kunskapsnivå.Men om vi adderar in det faktum att det ena laget är ett år yngre, så blir det genast ”farligt”. Det äldre laget kan ju drabbas av allvarliga psykosociala effekter. Eller?

Det beror till största delen på hur du som tränare och ledare får laget och spelarna att närma sig matchen. Om det är som vilken annan fotbollsmatch som helst och ett möte mellan två jämna lag – då blir det inga bekymmer. Att en sådan fotbollsmatch skulle vara ”psykosocialt hämmande” för det äldre laget är således helt befängt. Det är ett skrattretande påstående. Om inte du som tränare lägger väldigt stor tonvikt vid och betonar åldersskillnaden framför kunskap i förberedelserna för matchen, förstås. Men om man som ledare lägger så stort fokus på ålderskillnad, då har man bekymmer.

Det kan ju också vara ett ypperligt utbildningstillfälle för de äldre spelarna. Att det finns yngre individer som också kan vara väldigt duktiga för stunden. Det är varken något skamligt eller farligt. Precis som hur matcher mellan pojk- och flicklag på samma kunskapsnivå kan vara ett lysande utbildningstillfälle.Det kan även vara ett utbildningstillfälle för det yngre laget, jag tar ett exempel:

En spelare i ett av lagen jag ansvarar för, yttrade följande på bänken i en match mot ett 1 år äldre lag: ”Är det inte pinsamt för dem att spela jämnt mot oss som är yngre?”.
Mitt svar: ”Fast ni har förmodligen börjat med fotboll tidigare och har därför spelat lika länge som dem. Det är det som är det viktiga, inte åldern”.
Spelaren: ”Ja, det har jag inte tänkt på. Det är ju sant!”.
Det behövs heller inga grundläggande kunskaper i psykologi för att lista ut vad som renderar i störst risk att bli ”psykosocialt hämmande” för de unga utövarna, gissa själv:

1. Att förlora eller vinna en match med 15-0?
2. Att spela en jämn, spännande match mot ett lag som är yngre?

Visst kan alternativ ett också förebyggas, med rätt förberedelser. Men det är betydligt svårare.
Om man argumenterar för alternativ två är åldersmixade lag minst lika farligt. Att som äldre spela både med och mot yngre spelare, som befinner sig på samma nivå som en själv. Så dravlet om ”psykosocialt hämmande” i just de här sammanhangen bör man ta med två hela nävar salt.  Det är nämligen ett direkt felaktigt, okunnigt argument.

Kanske ska vi också förbjuda åldersmixad spontanfotboll, eller äldre klasser att möte yngre på rasterna i skolan. Eller det värsta av allt: föräldrar att spela med/mot sina barn.

Till sist:
Riksidrottsmötet 2015 valde att inte bifalla Bandyförbundets huvudlösa motion om att tvinga barn- och ungdomar att välja idrott efter säsong. Mycket bra! Den svenska idrottsrörelsen står för valfrihet, öppenhet och tillgänglighet. Inte tvång. Bandyförbundet får helt enkelt se över alla de bitarna i sin egen verksamhet, i stället för att försöka sätta upp hinder för andra idrotter och idrottare.

/Tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln