Värdelöst sömnpiller

av mästaren - bernt ljung

Tänkte vila en fyrtiofemma i lördags så jag drog mig mot TV-soffan när den inre rösten, kallad samvete, vaknade till och skrek: Du kan väl för fan inte gå och lägga dig och sova mitt på dagen! Gör nån nytta istället!


 

Etiketter: mästaren

Trots att man, milt uttryckt, börjat mogna och numer får bestämma ganska mycket själv så blir det nu svårt eftersom man här slits mellan kroppens vädjan om rekreation, och den moraliska kompassens krav på pliktkänsla.

Jag käftade emot och sket i pliktkänslan och följde kroppens, som jag uppfattade det, vädjan om återhämtning och la mig i soffan och knäppte på TV:n. Känslan av att vara kriminell fick balanseras upp med övertygelsen om att jag behövde en stunds ryggläge. Nu gällde det att med fjärrkontrollen navigera fram ett sömnpiller som jag likt en hare kunde ta rygg på för en snabb förflyttning in i sömnen eftersom jag inte kunde ligga och drälla hur länge som helst.

Hamnar nu i en djungel av amerikanska sitcoms med pålagda skratt. Vetskapen om att skratten är inköpta från äldre serier och att många av dem du hör skratta är döda idag känns makabert. Skratt i rutan fungerar bara i Seinfeld eftersom den spelades in med livepublik. Nåväl, några sömnpiller blir dessa sitcoms aldrig för mig hur dåliga de än må vara så jag zappar vidare. Jag snubblar förbi fyran, men vänta nu, vad var detta, jag snubblar tillbaka till kanalen vilket aldrig händer, men gör nu ett undantag eftersom jag skymtade ett hundraprocentigt sömnpiller, nämligen hockey-VM.

Läste att Sverige, enligt en expert bara hade spelat bra i en period av gruppspelets sju matcher trots att de vann sex av dem. Håller hockey-VM på att bli som bandy-VM eftersom flera av lagen bara är med som utfyllnad för när väl förmatcherna var slut och VM började så försvann Sverige direkt. Ligger nu i soffan och tittar på Tjeckien mot Kanade men jag blir inte trött, jag blir pigg och rejält impad av ett Kanada som spelar fantastiskt. När man tycker något är riktigt bra så är det lätt att överdriva men jag sticker ändå ut hakan och påstår att den hockey jag nu bevittnar är i nivå med IF Tunabros tredje period mot IFK Kiruna i kvalet till allsvenskan våren 1970. Som sagt, det är lätt att överdriva men jag tar risken därför att Kanada är så in i helvete bra. Angående vilan så blev det en flopp eftersom hockeyn var för bra samtidigt som telefonen ringde flera gånger samtidigt som jag fick besök…

Det är ett tag sen nu men jag blir fortfarande road när jag tänker på den där historien om Percy N och glassbilen. Det är, om man uttrycker det snällt, väldigt knepigt att en sådan inflytelserik och respekterad person som Percy väljer att lösa en konflikt på det där stenåldersmässiga sättet. Eller fanns det absolut ingen annan möjlighet än att borra sönder däcket för att få tyst på bilen när den befann sig i närheten av hans hus?

Svenska cupfinalen var precis så som vi hoppas att en final ska vara och se ut. Dvs med en stor och snygg publik inramning runt en match i högt tempo med en perfekt sportslig dramaturgi. Axén och Lennartsson är dessutom två intressanta och utmärkta coacher som är goda exempel på att kunskap, passion och viljan att utvecklas väger tyngre än en spelarkarriär på elitnivå. Någon i blåvitt som ångrar tränarbytet idag?

/Mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln