Premiär, du efterlängtade premiär


Av - Makoto Asahara -
Sportjournalist som skriver om det mesta inom sport på både på lokal- och riksnivå. Den spanska och den allsvenska fotbollen ligger nära hjärtat. Har mittfältsgeniet Guti som husgud med preferenser för klubbfärger i vitt. Gillar också i allmänhet att kliva ur språkliga lådor.

Det drar ihop sig nu. På allvar. Och då syftar jag inte på våren som vi fortfarande väntar på ska komma rent meteorologiskt efter en rekordlång (detta sensationsladdade adjektiv kan mycket väl vara ”fake news”-kompatibelt i detta specifika fall) vinter och köldknäpp.
Även om vi vill ha den nu.
Här. Snart.
 

Etiketter: makoto asahara

För skidorna har åkts. Snögubbarna har byggts. Och de kalla, nästintill outhärdliga, sibiriska morgnarna vid en valfri busshållplats har överlevts.

För våren tar inte bara med sig blomknoppar, allt för tidigt avtagna ytterkläder, och allmän genuin glädje hos människor och kreatur. Den för med sig, likt varje år, vår alldeles egna allsvenska i fotboll.

Det må vara en klyscha. Men i år brinner den. Hetare än någonsin. Precis som den alltid gör vid den här tidpunkten. Cupgruppspel och efterföljande slutspel har avklarats. Lag har räknats ut, lag har höjts till skyarna. Klyschor har avlöst varandra på upptaktsträffen, tabeller har tippats, tabelltips har sågats och Bosse Anderson har värvat en ung, spännande, afrikansk forward till Djurgården. Allt är med andra ord precis som det alltid är.
Och vi är alla lika spända på vad som väntar.
 
Vad är det då som väntar?

I toppen har vi en guldstrid där samtliga kandidater rustat på allvar. Malmö FF har förändrat, mycket, men stoltserar fortsatt med en trupp vars enda målsättning är att få behålla Lennart Johanssons Pokal i de södra partierna av landet. AIK har även de rustat, kanske tyngre och mer spännande än självaste MFF, men har efter skademässiga motgångar och taffligt spel börjat segla bort ur toppen i allt fler förhandstips. Men AIK är ett lag som, likt en fenixfågel, frodas av att resa sig ur kaosets aska.

Norrut har vi Östersund. Fouad Bachirou har tappats, vilket naturligtvis är tungt. In i stället med en Tesfaldet Tekie som fortsätter hyllas från håll och kanter för sitt spelsinne och sin kreativitet. Om han kan slinka in i Östersunds vägvinnande fotboll smidigt så har vi där ännu en guldkandidat. Och där har vi dessutom ett lag som vet precis vad de är ute efter. Europa League blev en framgångssaga som först tog slut mot världslaget Arsenal. Den svenska cupen har vunnits, men avslutades i år i semifinalstadiet. Här och nu siktar bara Östersund på att också erövra allsvenskan.
 
Och sen har vi IFK Norrköping med Jordan Larsson, Simon Thern och ligans kanske högsta högstanivå. Vi har Häcken som, lite under radarn, värvat intressant och spännande, och som sedvanligt får anses vara en dark horse i pokaljakten. Vad kan Jimmy Thelin och Poya Asbaghi, två spännande och nytänkade tränarhjärnor, göra med Elfsborg och IFK Göteborg.

Var har vi Djurgården utan Kim Källström, men med med en inlånad armensk stjärna i Yura Movsisyan? Var har vi ett Hammarby som haft sitt uppbyggnadsår och nu ska få offensiven att florera? Vilken effekt kommer spelglada, passningsorienterade och spännande nykomlingar som Dalkurd och Brommapojkarna att kunna ha på serietabellen? Var har vi Sundsvalls spanska armada? Var har vi de kalmaritiska bröderna? Vad gör Sirius i det svåra andra året? Kommer Vångavallen i Trelleborg fortsatt att ha epitetet ”Tjongavallen”? Och sist men inte minst, vad kan vi vänta oss av Örebro?
 
Ni hör själva. Så många frågetecken. Så många förhoppningar. Och alla dessa sexton har i sin tur sina egna frågetecken och drömmar att ta med sig in till det som nu, äntligen, drar i gång i helgen.

Snart får vi utropstecknen. Snart får vi svaren. Och värmen på det.Våren är snart här.
Som vi har väntat.

/Makoto Asahara

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln