Så skulle aldrig killar göra

Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund

”Så skulle aldrig killar göra”, har ni hört den frasen förut? I fotbollen alltså. Det kan handla om ett tekniskt fel, men också det jag tänkte adressera här – beteenden.
 

Jag har länge haft den där frasen i huvudet, ända sedan jag hörde den första gången. Den har yttrats många gånger efteråt och orden ekar fortfarande i hjärnan. Vad innebär de? Varför har det så negativ klang? Eller har det verkligen det? Är det jag som ger det negativ klang?

”Så skulle aldrig killar göra”.
 
Oftast hör jag den frasen kopplat till olika beteenden. Någon frågar vad det står i matchen, någon pysslar med någon annans hår, någon tycker det är pinsamt med mycket publik. Någon fnissar åt något. Och så kommer de, de bevingade orden ni kan vid det här laget.
 
Den som nu avfärdar det här med att det yttras av män kan släppa sargen redan nu. Jag har hört det lika många gånger från kvinnor. Och jag funderar fortfarande: innebär det per definition att det är det killar gör som vi ska eftersträva? Är det vad som är rätt?
 
I sådana fall har vi inte kommit särskilt långt. Om det är så att killars beteenden, på och vid sidan av fotbollsplanen, som ska vara de rådande normerna.
 
Visst, en del beteenden som anses vara typiskt ”manliga”, kan man ha väldigt stor nytta av på en fotbollsplan. Det säger jag verkligen inte emot. Men det som skaver i mig är att det ofta är de obetydliga sakerna, de som inte gör någon skillnad på fotbollsplanen som ska recenseras med den meningen, i vad jag uppfattar som en negativ ton. Som något felaktigt.
 
Dessutom kan jag konstatera att det ofta är direkt felaktigt. Jag har sett många killar, som har betett sig på sätt man anser vara typiskt ”kvinnliga”, förutsatt att de är i en trygg miljö.
 
Jag har själv försökt vända på det, rätt eller fel. Sagt: ”Saker man aldrig får höra när man tränar killar…” i en positiv och humoristisk ton i olika sammanhang. Ofta med goda, glada resultat som följd. Men jag är väl medveten om att jag då gör samma sak, fast omvänt, typ.

Men jag tänker att sådana små handlingar ändå kan göra stor skillnad, när herr- och pojkfotbollen är den starka normen, som tjejer och kvinnor ständigt ska leva upp till. Eller rättare sagt: direkt får höra om de avviker från. Som om det vore världens undergång.
 
Jag har hört tränare som på allvar uttrycker sig: ”Vi tränar precis som man tränar killar”. Ja, fotbollsträningen i sig måste väl ändå se väldigt liknande ut, eller? Allt annat vore ju väldigt märkligt. Som om tjejer kräver vissa övningar och killar andra för att bli begåvade fotbollsspelare. Men själva orden i sig blir ju då bara än mer märkliga - klangen av dem blir inte riktigt vad den var, antar jag, avsedd att bli.
 
Sett ur mina egna ögon är normen fotbollsspelare just fotbollsspelare. Hur den spelaren ser ut, beter sig, för sig är helt och hållet upp till den. När jag startar träningen ser jag inte 20 tjejer eller 20 killar. Jag ser 20 fotbollsspelare, med allt vad det innebär. Och de kan vara både lika och olika på alla tänkbara sätt och vis.

Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln