Barn är inte korkade

Av - Daniel Collin -
Fotbollsälskare som vid sidan av jobbet ägnat majoriteten av fritiden till ideell knatte- och ungdomsverksamhet sedan 2006. Blir lika glad av att se favoritlaget i Allsvenskan vinna guld som att se glädjen i barnens ögon när de är nöjda med något de lyckats med på en träning.

Sveriges och världens största sport har ungefär 240 miljoner utövare enligt Fifa.
 

En av fotbollens mest utmärkande egenskaper är att den engagerar.

Hopp och förtvivlan, glädje och sorg, eufori och hopplöshet - och allt däremellan.

Mitt perspektiv i krönikorna här hos ViLirare brukar vara barnen och ungdomarna.

Morgondagens stjärnor.

Eller egentligen morgondagens medmänniskor.

För även om min grundsyn är att alla kan bli det de vill skulle det vara naivt att säga något annat än att nålsögat som ska passeras för att bli morgondagens fotbollsstjärna är extremt litet.

Samtidigt som vilja kan försätta berg och det händer att drömmar blir verklighet.

Okej, tillbaka till det här med engagemang, barn, ungdomar och medmänniskor.

Jag tänker på hur vuxnas engagemang ibland drabbar barnen, när det (troligen) egentligen är menat att vara för deras skull.

Hur vissa ledare hanterar varenda träning och match som om det vore ett gladiatorspel och föräldrar som om det gällde liv och död. Eller i alla fall en vm-final. 

Vuxna som rangordnar och sorterar barnen efter hur bra de är och driver på för att ”alla ska utvecklas”.

Låt mig vara tydlig med att jag inte är emot nivåanpassning. Inte ens nivåindelning.

-Om det görs på rätt sätt.

Att de vuxna kommer ihåg att de är vuxna och barn är barn.

Vilket min erfarenhet är att många tyvärr lite för ofta glömmer.

Så till alla vuxna, ledare, tränare och supporterande föräldrar - kom ihåg att:

Att känna trygghet och tillhörighet i en grupp är ett grundebehov för alla människor, särskilt barn. 

Vattna på det du vill ska växa. Det vill säga uppmärksamma och uppmuntra det du vill att barnen ska göra mer av och lägg så lite fokus och tid som möjligt på det du vill att de ska göra mindre av. 

Se ALLA! -På ett sätt som gör att de känner att du ser dem. Ropar du berömmande under en träning eller match - se till att du har ropat varenda barns namn innan träningen/matchen är slut.

Barn är inte korkade. De vet för det mesta ganska väl var i gruppen de befinner sig nivåmässigt. Så försök inte låtsas som att de är på nivåer de inte är, men stötta och uppmuntra dem så att de känner att du tycker att de är bra. Oavsett nivå.

Lura inte dig själv att barn är som vuxna, bara mindre. Det är till exempel inte förrän vi blir vuxna som vi blir strebrar. Barn är inte strebers. De är möjligen entusiaster. Uppmuntra deras entusiasm, men tro inte att de är strebers. 

Glöm aldrig att barn som dömer matcher fortfarande är barn, även om de dömer. 

Fotbollen engagerar. 

Och är en perfekt möjlighet för alla oss vuxna (som engagerar oss) att hjälpa våra barn i deras uppväxt, så att de blir bra medmänniskor. 

/Daniel Collin

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln