Fotboll – Genvägen till eufori och lycka

Av onsdagskrönikören - Joakim Forsell

På en timslång promenad genom Malmö, tillsammans med min allra bästa vän, påminns jag om vad som gör livet värt att leva, jag påminns om stunderna jag aldrig glömmer och konstaterar att det nästan uteslutande är minnen och upplevelser relaterade till fotboll som får mig att bli riktigt lycklig.
 

Etiketter: onsdagskrönikören

Nu överdriver jag givetvis. Alla mina lyckliga stunder är inte fotbollsrelaterade, men det är dem jag vill tänka på nu.
 
Vi korsade Amiralsbron, tog Amiralsgatan förbi Folkets Park och tänkte dricka en kopp kaffe vid Nobeltorget, men kafét var stängt och något efterlängtat kaffe blev det inte. Istället var det en helt fantastisk diskussion som etsade sig kvar i mitt huvud. En diskussion om lycka, om vad lycka är och hur det känns när man är riktigt lycklig. Ni vet sådär euforiskt lycklig att man glömmer bort allt runtomkring och inte ägnar en tanke åt hur man ser ut eller vad man gör. Ni vet den där ”sväva-på-moln-känslan” som Thomas Ravelli försöker förklara efter sin avgörande straffräddning mot Rumänien i VM 94.
 
För ett halvt liv sedan, i mitt fall för 14 år sedan, sommaren 2002 har jag ett av mina absolut klaraste lyckominnen i från. Semifinal i Örebrocupen och uddamålsunderläge mot Brommapojkarna på stopptid. Vi får en frispark en bit utanför straffområdet och som ordinarie frisparksskytt är det jag som ska ta hand om den. Det är egentligen lite för långt till mål, men min tränare skriker att jag ska slå den mot mål. Sagt och gjort och bollen sitter bakom BP:s burväktare. Efter frisparken har jag få, få minnesbilder och jag minns att jag tänkte på det redan i minibussen tillbaka till skolan där vi bodde efter straffsegern. Varför blev allt svart? Jag tror det var total lycka jag upplevde och hade älskat att se en video på vad som egentligen hände efter att vi kvitterade.
 
Ett annat är från när Anders Svensson skruvade in 1-0 mot Argentina i VM samma sommar -Ja, 2002 var ett lyckans år för mig och frisparkar ligger mig varmt om hjärtat. Jag satt ensam i mina föräldrars soffa och såg Sverige bli totalt utspelat. När Anders lyckas få in bollen bakom Carlos Roa hoppar jag, skrikandes, rakt upp från sittande och tänker inte alls på att soffan inte är en trampolin som klarar trycket som uppstår av ett sådant hopp. Jag hör hur några av de brädor som håller kuddarna på plats knäcks, men kan inte bry mig mindre. Sverige leder mot Argentina och är på väg mot åttondelsfinal i VM.
 
Min bästa vän, som idag inte är lika fotbollsintresserad som jag men som spelat på elitnivå och har liknande erfarenheter och tankar, berättar om sina minnen och upplevelser som fått henne att känna likadant. Vi konstaterar att det är de tillfällena man söker efter i livet, men att de är svåra att hitta. När du föder barn och för första gången har det lilla livet liggandes på ditt bröst, kanske när du är på en magisk konsert och det känns som världen omkring försvinner? Men hur ofta händer det? När upplever du dina euforiska ögonblick? Försök leta efter dem, för du kommer må så sjukt bra när det hittar dem.
 
Varför skriver jag om det här, undrar du? Det är ju ganska narcissistiskt och dessutom helt irrelevant för dig som läser. Eller är det det? Eftersom du läser den här texten ser du antagligen en hel del fotboll och därför också det efterföljande intervjuerna. När Patrik Carlgren tog den avgörande straffen i EM-finalen mot Portugal 2015 fick han direkt efter matchen frågor om hur det kändes. Precis som så många andra svarar han att det inte går att förklara. Men jag behöver ingen förklaring, jag vet hur det känns och jag är nästan säker på att du också vet. För visst har du också upplevt saker i ditt liv där du blivit så glad att du tappat fattningen helt och inte brytt dig om vad som händer runt omkring? Hur kände du när Lisa Dahlqvist slog in straffarna mot Brasilien och USA förra veckan, eller när Zlatan slog in frisparken i den avgörande Play Off-matchen mot Danmark? Visst har du också varit så glad att det svartnat för dina ögon? Du vet också hur det känns, eller hur?
 
/Joakim Forsell

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln