Vad är en bra tränare?

av tränaren - Nils Montan-Lund

Jag har försökt undvika den här krönikan länge nu.

Framför allt för att det är ett oerhört svårt ämne, för att det finns väldigt få några absoluta svar och att dessa snarare bara väcker fler följdfrågor.

Men jag ska i alla fall ge er mina tankar, funderingar och åsikter i frågan.
Först och främst handlar det om att förstå och kunna anpassa sig till det sammanhang man befinner sig i. Att se vilka behov varje individ har. Att vara entusiasmerande, engagerande och inkluderande. Aldrig ställa sig över, sätta sig själv på en pidestal och i sitt ego främsta rummet. I mina ögon är inte den bästa tränaren nödvändigtvis den som vinner alla turneringar.

 

Etiketter: tränaren

Den som springer igenom Gothia Cup med ett lag, där den stora majoriteten av spelarna är födda tidigt på året (tidigare utvecklade) och där många av dem också kommer från andra klubbar. Den prestationen är inte särskilt svår att uppnå.

Missförstå mig inte nu. Det krävs skicklighet och fingertoppskänsla även att leda en sådan grupp, men det säger inte heller att du är en bra spelarutbildare.

Många av dessa spelare är väldigt lättlärda.
De som imponerar mest på mig är de som utvecklar och utbildar spelare i princip från noll. Som sedan med rätt träning utvecklas i stadig takt, för att sedan tillsammans bli ett riktigt skickligt lag, som kan och vill tävla på hög nivå.

De är i mina ögon de bästa tränarna. Det är dessa jag alltid sneglar på.

Det är också dessa som oftast får minst uppmärksamhet, som många missar att ta tillvara på. Precis som det finns talangfulla spelare, så finns det även talangfulla ledare.

Men vi är alltför ofta för dåliga på att upptäcka och se dem.
En bra tränare skapar en glädjefylld miljö, där alla drivs av en önskan och vilja att lära sig ännu mer varje dag. En bra tränare är snabb på att uppmärksamma varje litet framsteg. En bra tränare hjälper spelarna att själva uppmärksamma det.
Jag har sett spelare som verkligen börjat från noll, där vakna tränarögon sett en talang som alla andra missat och bara ett par år senare har spelarna gått från det där nybörjargänget till en elitförberedande verksamhet.

Den ledaren borde firas, uppmärksammas och gratuleras för den bedriften. Men i stället är det återigen tränaren som vann den där fina turneringen som lyfts fram.
Kanske är det inte så konstigt att så många blickar – både spelares, tränares och föräldrars - vänds mot förstalagsverksamheter. Det är där all ära och berömmelse verkar finnas. Vi är inte mer än människor.

Det tråkiga är naturligtvis att det långsiktigt påverkar svensk fotboll negativt. Naturligtvis ska framgång (även resultatmässig) uppmärksammas och firas. Nästan alla som ställer sig på en fotbollsplan i matchsituation gör det med en önskan och vilja att vinna – det är ju underförstått. Men framför allt, ännu mer, måste vi lyfta fram lärandet, de som med betydligt sämre grundförutsättningar gör stora framsteg och insatser.

Om lärandet och utbildningen skulle vara det som gav ära och berömmelse, skulle det förmodligen bli mer lockande även för väldigt välutbildade ledare att träna det där 7-årslaget, som inte är ett uttagningslag. Det laget där de här ledarna behövs som mest och gör allra störst skillnad.

Först då kan vi vända det i dag snedvridna svenska fotbollssystemet rätt och slussa de bästa tränarna nedåt i åldersgrupperna, så att basen blir både bredare, bättre och får det ännu roligare i sitt fotbollsutövande.

/Tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln