Så blir du en landslagsspelare

av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund

Välbärgade och välutbildade föräldrar, familj med idrottsbakgrund och möjlighet att gå på ett idrottsgymnasium. Där har du några av huvudingredienserna som krävs för att bli idrottare på landslagsnivå i Sverige i dag. Det visar en ny rapport från Riksidrottsförbundet.

 

Hela 328 aktiva landslagsutövare i 39 idrotter ingår i enkätstudien, med en svarsfrekvens på 93 procent – de enda siffrorna som egentligen är glädjande i den här undersökningen.

Det är ytterst nedslående läsning. Att en framtida landslagskarriär är beroende av att man tillhör rätt socioekonomisk grupp och har ”rätt” föräldrar. Idrotten som ska vara inkluderande och erbjuda möjligheter för alla. Snacka om att så icke är fallet.

Naturligtvis finns det undantag som bekräftar regeln. Zlatan Ibrahimovic är på sätt och vis själva anti-tesen till den här rapportens slutsats och därför ack så viktig som förebild.

Andra faktorer som lyftes fram var att landslagsutövarna hade sysslat med flera idrotter under sina barn- och ungdomsår. De hade kommit i kontakt med idrotten vid ungefär 7 års ålder, men oftast inte i den blivande huvudidrotten. De specialiserade sig först vid 15 års ålder och valde då att syssla med sin huvudidrott.

Men alldeles oavsett är den stora utmaningen som idrotten har framför sig att jobba för att attrahera de som idag inte har de ekonomiska förutsättningarna, eller en familj med idrottsbakgrund. Basketen har lyckats bäst, så här långt. Fotbollen har lyckats nästan lika bra, men bara på pojksidan.

Så med alla dessa utmärkta underlag borde det vara en självklarhet för respektive idrottsförbund att utforma en plan för hur man når ut till de som idag inte själva hittar till idrotten. Hur man ger dem möjligheter att bygga ett livslångt intresse och kanske uppfylla en dröm om en framtida landslagskarriär.

Men istället landar diskussionerna, precis som vanligt, vid nivåindelning. Förmodligen för att många har en stark känslomässig koppling till fenomenet. Det där andra, det långt mer alarmerande problemet med frånvaron av ungdomar i de lägre socioekonomiska grupperna i idrotten verkar inte vara ett dugg intressant. Framför allt inte medialt. Det är en oerhört aktuell fråga, inte minst med den situation vi upplever i världen idag.

Fotbollen har sin största utmaning i att engagera flickor i de lägre socioekonomiska grupperna och/eller med utländsk bakgrund. Några konkreta förslag och åtgärder har jag ännu så länge inte sett från varken vårt nationella- eller våra distriktsförbund. Så menar vi allvar med att idrottsrörelsen behöver både växa på bredden och få en vassare spets, kommer man en bra bit på väg om man lyckas göra den ojämlika idrotten jämlik.

Alla cirkelresonemang om trianglar, rektanglar och nivåer leder inte till någonting.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln