En bortglömd stjärna


Av - Fredrik Finnebråth -
Journalist med ett brett och genuint sportintresse. Följer alla de stora ligorna i Europa, i synnerhet Premier League. Ser hellre en snygg passning än ett bra skott. Tycker att alla borde vara mer som N'Golo Kante, både på planen och utanför.

I skuggan av Champions League drar ikväll även Europa League-slutspelet i gång. Jag tänkte fokusera på ett dubbelmöte lite extra, nämligen det i Vitryssland i staden Barysaŭ. Där möts Bate Borisov och Arsenal i sextondelsfinal. Det kanske inte låter så upphetsande, och det är det inte heller. Men det finns en spelare, som i alla fall för mig ger en extra krydda i ett annars på förhand tråkigt dubbelmöte.
 

Etiketter: fredrik finnebråth

När Alexander Hleb under tre år sprang runt på mittfältet i Arsenal så blev han nästan direkt en favoritspelare för mig. Alla Arsenal-supportrar tyckte inte likadant, han var en sådan spelare som hälften älskade och andra hälften hade svårt för. Men även om insatserna varierade, kombinerat med skador, så gick det inte att blunda för höjden den vitryske liraren hade när det stämde.

Att jag var och är så svag för Alexander Hleb är inte konstigt alls. Han är precis en sådan spelare som jag älskar att se spela fotboll. Tekniskt sett i högsta klass, blandat med ett grymt spelsinne som fick honom att gärna leta en passning hellre än att avsluta själv. Men det som kännetecknade Hleb mest, när han var som bäst, var hans fart med bollen längs fötterna. När han väl bestämde sig för att gå framåt, vilket han ofta ville, gick det fort och få motståndare kunde stoppa honom utan att ådra sig frispark. Han verkar också bara en ödmjuk och fin människa utanför planen och det värderar jag högt. 

Det blev ”bara” 89 matcher i Arsenal för vitryssen. 2008 bar flyttlasset till FC Barcelona, och det vittnar väl om att han gjorde det ganska bra i Arsenal, även om vissa supportrar inte riktigt förstod Hlebs storhet.

Flytten till Barcelona blev dessvärre en mardröm för Hleb, som själv erkänt att han än i dag undrar varför han gjorde den flytten.

Under 2008-2012 tillhörde Alexander Hleb världens då bästa lag, tränat av Pep Guardiola. Men den spanske filosofen gav Hleb minimalt med speltid, i stället blev det utlåning till Stuttgart, som han spelade i fem år som ung och fick sitt genombrott i. Året efter det blev han utlånad till Birmingham, då bottenklubb i Premier League.

Motgångarna har egentligen fortsatt ända sedan flytten till Barcelona. Han har spelat i tre olika turkiska klubbar utan att lyckas och har i omgångar flyttat hem till Vitryssland och Bate Borisov, vilket är precis vart den snart 38-årige liraren spelar nu.

Jag ser fram emot att se vilken klass en av mina favoritspelare håller. Av det lilla jag såg i gruppspelet mot Chelsea är han fortfarande rapp i steget så några delikatesser lär han bjuda på.

Inte en enda Arsenal-spelare är kvar i klubben sedan Hleb lämnade Emirates 2008. Men jag tror nog att de flesta av spelarna känner till honom ändå. Även om många säkert trodde att han lagt av.

Jag kommer såklart att följa matchen som Arsenal-supporter, men det kommer vara med nostalgiska ögon. Och ännu bättre ska det bli, när han återvänder till Emirates i returen.

Alexander Hleb hade en kort tid på toppen av sin karriär, och ibland händer det att jag tänker på hur synd det är att han inte stannade kvar i Arsenal och blev en legend. Han spelade på högsta nivån, men under alldeles för kort tid. Hleb är tyvärr ett tydligt exempel på vart karriären kan ta vägen om man gör ett felsteg, som han gjorde 2008 när han gick till Barcelona.

Jag hoppas att han visar upp lite av sina fantastiska egenskaper i kvällens Europa League-match, men jag hoppas också att Arsenal-spelarna är redo, annars presenterar den vitryske magikern sig på bästa sätt och väcker gamla minnen hos oss Arsenalfans.

/Fredrik Finnebråth

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln