Bortglömd professor söker rubriker

av tränaren - Nils Montan-Lund

Forskaren och professorn i idrottsvetenskap, Tomas Peterson känner ni till.
Gör ni inte det har ni garanterat både sett och hört ett stort antal uttalanden om svensk barn- och ungdomsidrott från författaren bakom den väldigt läsvärda boken ”Talangutveckling eller talangavveckling”.


 

Etiketter: tränaren

Man kan lite slarvigt säga att han är mannen, som fick den svenska idrottsrörelsen att få upp ögonen för det fenomen där man lätt förväxlar talang med tidig fysisk mognad. Det vill säga att de unga idrottare som väljs ut och premieras för sina kunskaper, många gånger är tidigt utvecklade fysiskt och kognitivt. Något vi inte minst ser inom fotbollen i både distrikts- och juniorlandslag, som domineras av spelare födda under första halvan av året.

Så vi kan konstatera att Tomas Peterson har gjort både ett både bra och viktigt arbete för svensk idrott och kanske allra mest för fotbollen. Det kan ingen ta ifrån honom. Men det här var då det. Nu verkar han mest känna sig bortglömd.

På annat sätt kan jag inte förklara de heltokiga uttalanden, som kommit från professor Peterson på senare tid. De är så enastående ogenomtänkta att det bara osar desperation efter mediatid och rampljuset.

Det började med det erbarmliga påståendet att det statliga idrottsstödet är ett slöseri med pengar och borde dras in, eftersom idrotten inte uppfyller målen om folkhälsa och vuxenelit. Hur mindre pengar till idrotten skulle ge fler utbildade ledare, bättre integration och fler träningsytor, det förtäljer icke historien. Man behöver inte vara varken matematiker, eller ekonom för att förstå att det är direkt motsägelsefullt. Sveriges största folkrörelse behöver och är värda mer pengar för att uppnå målen.

Tittar vi på målet folkhälsa är det väldigt oroande att idrotten stadigt tappar utövare. Men här pågår ett förändringsarbete för att råda bot på detta och utfallet av detta kommer vi inte få se förrän om sisådär fem år. Vad gäller målet vuxenelit är vi dock på rätt spår igen, inte minst med U21-landslagets fantastiska prestation i Prag. Och det är just den professor Peterson nu väljer att attackera, förstås. Det är en garanti för att få rubriker - och rubriker har han fått. Här har ju jag också jag bidragit med en.

Enligt forskaren Tomas Peterson var U21-landslagets EM-guld, jag citerar: ”Det värsta som kunde hända”. Han menar på att detta kommer att medföra att den där selekteringen på fysisk mognad kommer att bli än mer etablerad. ”Jag sa till mina barn att vinsten förde svensk talangutveckling tillbaka 50 år i tiden”, säger han till Svenska Dagbladet. Problemet är att forskaren Tomas Peterson har missat helt och hållet det stora arbete som pågår i svensk fotboll för att motverka just det problemet. Och att den här vinsten har visat och förstärkt vikten av den utvecklingen.

Att svensk fotboll dessutom nu får en ordentlig energiskjuts och ovärderligt självförtroende av den här framgången kan ju omöjligt vara ”det värsta som kunde hända”. Utom för honom själv och hans klumpiga uttalanden, förstås. För vi andra vet att det återigen är precis tvärtom. Äntligen kan vi kasta av oss de gamla betungande mentala ryggsäckarna och bränna innehållet. Svensk fotboll kan vinna stora titlar.

Tomas Peterson kan titulera sig både forskare och professor, men framstår allt mer som en professor som söker rubriker. Tyvärr, för det arbete han har gjort har ändå varit viktigt för svensk idrott.
Eftersom jag själv kan titulera mig journalist, så kan jag avslöja att om jag skulle vilja jaga fram ett saftigt uttalande om svensk idrott, som hade dragit ”klick”, är Tomas Peterson den första jag hade ringt. Hade jag däremot velat ha ett sakligt och väl genomtänkt uttalande hade jag valt någon helt annan.
Varför gör du på detta viset, Tomas?

/Tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln