Så sluts cirkeln

Av måndagskrönikör - Jimmy Åkesson

2003 tackade en 21-årig göteborgare från Sandviken och Stockholm för den gången och tog klivet ut i fotbollseuropa. En karriär som tog honom till Schweiz via Frankrike, Ryssland och England – en karriär som gav honom såväl ligatitlar som stora mästerskap. Nu är Kim Källström tillbaka.
 

Den allsvenska säsongen 2017 börjar utvecklas till en namnkunnig säsong. Åtminstone i den svenska huvudstaden. Andreas Isaksson anslöt till Djurgården redan i höstas. AIK har lockat till sig Kristoffer Olsson och Simon Thern och Jiloan Hamad har kritat på för Hammarby. Årets allsvenska Silly Season har varit toppar för en del men dalar för andra. Och det har varit lite mer cirkus än vanligt.
 
När Björn Wesström och AIK under internationella Transfer Deadline Day basunerade ut att Kristoffer Olsson signerat ett svartgult kontrakt och presenterats för Solnaklubben dröjde det inte länge innan Bosse Andersson stal showen. Han fiskade upp mobilen, öppnade Twitter och knappade ner 22 tecken: ”Nyheter på dif.se om 30 min”. Supportrarna gick i taket, hemsidan kraschade och alla räknade ner sekunderna. Kim Källström hade samma dag fått klartecken att lämna Grasshoppers som bosmanfall. När hemsidan väl åter var i bruk stod förvisso Sportchefen med en ny spelare i handen – men istället för en mittfältare från Sandviken presenterades den senegalesiska forwarden Aliou Badji. Ett lika fult som snyggt sätt att rikta alla stårlkastarljus på Djurgården. Det skulle då ta elva dagar till innan Källström poserade framför kamerorna med det trefärgade emblemet på bröstet.
 
Det är en gedigen meritlista mittfältaren har jobbat ihop under sin 18-åriga karriär. Ändå känns det som att han smugit under radarn. Debuten i division 1 (nuvarande Superettan) som 16-åring och debutmålet mot IFK Göteborg i den allsvenska debuten säsongen efter och landslagsdebuten 2001. Övergången till huvudstaden och dubbla SM-guld och vinst i cupen direkt. Vidare till Rennes, given i Ligue 1 och därefter två franska ligatitlar, två cuptitlar, två supercuptitlar, Champions League-spel och stjärnstatus i ett Lyon han stannade hos under sex säsonger. Under mitten av 2000-talet så kändes Kim Källström mer eller mindre som en inventarie på den franska storklubbens centrala mittfält.

Han har fungerat så att vart han än kommit så har han satt avtryck utan att för den skull synas någonting extra utanför fotbollsplanen. Hans tre år i Ryssland talar förvisso lite emot det. Det blev inga titlar i Spartak – men likväl en förvånande utlåning till Arsenal och Premier League på transferfönstrets sista dag i januari 2014. Där prickade han in en straff i avgörandet som tog klubben till final i FA Cupen. De två sista säsongerna speglar inte resten av en fantastisk karriär.

Fem mästerskap med Sverige, 131 A-, 21 U21-, 2 U18- och 32 U17-landskamper talar också sitt tydliga språk. Ändå så finns det en jämnårig Rosengårdspåg som fått alla rubriker. Nog för att han fått utmärkelser både en, två, tre, fyra och fem gånger på olika svenska galor. Men det känns inte som att han fått den uppmärksamhet han faktiskt förtjänar trots allt. Inte bland supportrarna. Inte bland fotbollsfolket.
 
Han har inte bara varit given i storklubb som spelat Champions League under mer eller mindre hela 2010-talet. Han har också grundat Kim Källström Trophy under Gothia Cup, en turnering för ungdomar med någon typ av utvecklingsstörning. Han hjälpte 8-åriga Max att våga gå ut med landslaget inför ett fullsatt Friends Arena och han stod upp för flyktingkrisen när de andra var tysta. En spelare med en känslig vänsterfot som hela tiden verkar sätta andra före sig själv.
 
Det blev bara ett par säsonger på Stockholms Stadion under den förra sejouren i Stockholm. Ändå känns det som att Kim Källström kommer hem. Inte till Häcken och Göteborg – utan till Djurgården. Andreas Isaksson finns ju redan där. Rumskompisen och landslagskollegan. Det sägs att han är en av anledningarna att mittfältaren valde att flytta tillbaka. De vann de där SM-gulden tillsammans 2002 och 2003 och de spelade tillsammans i Rennes. Vad passar bättre än att de båda sluter cirkeln 2017?
 
Ibland är inte framtid allting. Att värva hem en 34- respektive 35-åring är inte en långtidslösning. Men vad spelar det för roll egentligen? Det är nostalgi men både Isaksson och Källström har tillräckliga spelmässiga kvaliteter för att höja Allsvenskan. Ytterligare en namnkunnig spelare har hittat hem. Det kommer dra intresse och det kommer att skapa diskussioner. Det tror jag kommer att gynna den 93:e upplagan av Allsvenskan. För det finns en hype kring den redan nu.
 
/ Jimmy Åkesson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln