Me, myself and I

Av - Daniel Collin -
Fotbollsälskare som vid sidan av jobbet ägnat majoriteten av fritiden till ideell knatte- och ungdomsverksamhet sedan 2006. Blir lika glad av att se favoritlaget i Allsvenskan vinna guld som att se glädjen i barnens ögon när de är nöjda med något de lyckats med på en träning.



Det är när jag tittar på handbolls-em jag får idén till temat för denna helgkrönika.

Den kommer att handla om ledarskap och närmare bestämt om att skapa lagkänsla.

Det går nog att konstatera att det i princip finns lika många ledarstilar som det finns ledare.
 

En sort jag ofta träffar på i barn- och ungdomsfotbollen är de jag kallar för Mourinho-, Pep- och Klopp-wannabes. 

Ni vet, de som står där på sidan och försöker få 9-åringarna att spela som Barca, Liverpool eller kanske Tysklands landslag och som lägger massor av energi på att försöka se så coola ut som möjligt, stå så stilla som möjligt och helst inte säga någonting till spelarna under själva matchen.

Eller de som skriker ut instruktioner till varenda spelare hela tiden, som om det egentligen vore ett tv-spel med en röststyrd handkontroll de pysslade med och inte att utveckla barns fotbollsspelande.

Även om det finns mycket att säga om båda ovan nämnda karikatyrer går det inte att ta ifrån dem att de är engagerade.

Och i grunden vill jag ändå tro att de oftast har förstått själva fundamentet i fotbollen: Att det är ett lagspel. 

Vilket vi gång på gång får se bevisat när det lilla laget slår det stora med resurser som är 100 gånger större. 

Att när laget får allt att stämma kan allt hända.

DET är ledarskap när det är som bäst.

Till skillnad från den ledare som noggrant säkerställer att alla spelare har full koll på hans (för det är företrädelsevis män som har denna ledarstil) meritförteckning men inte för en sekund intresserar sig för spelarnas dito.
Me, myself and I.

Om denna sorts ledare är karismatisk kan han kanske lyckas skapligt i ett uppstartsskede, men inte över tid. 

Aldrig över tid.

Han kan i egenskap av ”chef” tala om för sina spelare vad de ska göra och hur de ska göra det, men han kommer aldrig att lyckas bygga någon lagkänsla.

Han är så uppfylld av sig själv att även om samtliga spelare skulle ha uppfattat en situation på ett sätt och han på ett annat så föresvävar det honom inget annat än att spelarna har fel och han har rätt.

Me, myself and I.

Den ledaren är helt enkelt ingen ledare. 

Han må ha förmågan att skaffa sig ledande roller, men det betyder inte att han är en ledare.

Det var däremot Bengan Johansson och nu är vi tillbaka i handbollen, där jag började.

Jag är 70-talist och är därmed en av alla som haft förmånen av att fått se svenska handbollslandslaget under sin storhetstid, med Bengan som coach.

Det ska för ordningens skull sägas att mitt perspektiv på Bengans ledarskap är helt och hållet baserat på det jag sett på tv och läst i tidningar samt på nätet.

Jag har inte träffat Bengan och inte pratat med någon av de fantastiskt duktiga spelare han hade i under sina år som landslagscoach.

Hursomhelst, en av de nyckelegenskaper Bengan hade var att han såg och lyssnade på laget. 

Han fick alla i laget att känna sig värdefulla, viktiga och delaktiga.

Med delaktighet kommer ansvarskänsla och kopplar du till detta även ett tydligt individuellt mandat kan ett lag förflytta berg. 

Eller i alla fall vinna matcher och guldmedaljer.

Nu är ju ViLirares fokus fotboll och inte handboll, så det känns väl lämpligt att avsluta med en ungdomstränares syn på vilka stora svenska fotbollstränare vi har just nu som bevisligen har förmågan att bygga lag.

Först vill jag säga att jag tycker att Janne Andersson har bevisat sig vara skicklig på detta. Kanske är Pia Sundhage ännu skickligare. I allsvenskan kan jag inte låta bli att imponeras över Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf, Stefan Billborn och även om han inte längre är i Sverige: Graham Potter.

Hur, på pappret, bra spelare ett lag än har och hur taktiskt skicklig en tränare än må vara handlar det om att få laget att prestera maximalt.

Det handlar om kommunikation mellan ledare och spelare.

Och kommunikation sker som bekant alltid på mottagarens villkor.

/Daniel Collin

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln