Projekt fotboll


Av - Jimmy Åkesson -
26-årig kille från Norrköping som uppskattar kombinationen skrivande, fotboll och kaffe. Coachar i dam division 3, håller igång i division 6 och jobbar med kommunikation. Är svag för yttersidor, glidtacklingar och har alltid haft Sami Hyypiä som idol.

Projekt. Fan vad tråkigt det låter. Fotbollslag är inte ett gäng spelare som gillar att trilla boll tillsammans – det är ett modernt imperium som ska generera pengar till de som sitter på de allra högsta stolarna. Jag känner mig aldrig så gammal som när jag gnäller på att det kallas projekt. Jag känner aldrig så mycket dubbelmoral som när jag bidrar till det.
 

Etiketter: jimmy åkesson

Jag betalar också överpris på diverse streaming-tjänster för att spendera eftermiddagar och kvällar framför en eller flera fotbollsmatcher. Mina slantar som autogiras bort innan jag hinner se dem landar i fickorna på de som betalat ännu mera överpris till bolag som skrattar hela vägen till banken.
 
Har jag ens rätt att bli sur, sentimental och konservativ när jag knappt upplevt någonting annat än fotbollskommersialism? Tipsextra-tiden är ingenting annat än en klenod jag har hört talas om och den klassiska Tipslördag-loggan, den med den brittiska flaggan i bakgrunden, är ett barndomsminne och inte en självupplevd händelse. Jodå, det är någonting romantiskt att analogt ögna igenom tabellerna och resultatet i tidningen dagen efter – gärna i det där större formatet som täckte tre fjärdedelar av köksbordet.
 
Hur ska det sluta när jag blir gammal på riktigt, rent fysiskt?
 
Det skulle ha spelats en fotbollsmatch på Ullevi i sommar. En match mellan Chelsea och Inter. En engelsk gigant vars framgångar det senaste decenniet byggts på oljepengar. En italiensk jätte som hamnat efter men likväl har en hög status i fotbollsvärlden. För laget handlar det såklart om supportrarna före kvaliteten på fotbollen. De där försäsongsmatcherna, turnérna eller turneringarna brukar vara avslagna historier där publiken fått betala lite för mycket pengar för en plåt för att se sitt lag. De kommer dit, de ser på två lag med reservlags-betonade elvor och de går hem med stora leenden på läpparna.
 
Efter att Real Madrid med David Beckham i spetsen i början av 2000-talet erövrade Kina plogade de en väg för fler lag att hitta nya marknader med möjlighet till exponering. Att visa upp sig och bygga varumärket. Just det, det ska ju spelas lite fotboll också. Men bli för guds skull inte skadad och undvik gärna att bli skadad. Skriv autografer, ställ upp på selfies och återvänd frisk och kry när serierna väl drar igång. 2011 satt jag på Ullevål i Oslo och såg mitt Liverpool träningsspela sig till ett kryss mot Vålerenga, lika lycklig som större delen av den rödklädda arenan. Återigen den där dubbelmoralen att varit en del av det jag ifrågasätter.
 
En del i projektet och en del i det som personligen gör världsfotbollen mindre intressant. Ju mer tillgänglighet vi erbjuds och ju fler matcher vi kan beskåda, desto längre ifrån allting glider vi.
 
Om det tidigare varit i just den där världsfotbollen det pratades om projekt så har det börjat smyga sig in i vår allsvenska. Det kanske är ett modeord att vilja vara och uttrycka sig som i de största klubbarna på de största nivåerna. Det talar om egentligen allting om hur klimatet är just nu och kanske är det därför jag hyser agg och stör mig på varje gång det nämns.
 
“Jag är nöjd över att få ta del av det här projektet” – opersonligt, tröttsamt och tråkigt. Jag vill ju bara ha lite genuin fotboll.
 
/ Jimmy Åkesson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln