Wembley-vykort

Av onsdagskrönikören - Karl Sundström
 

Louis van Gaals United-gärning är i mångt och mycket det menlösa, intetsägande och känslokalla. En gärning som till slut devalverar smärtan vid ett Charlie Austin-avgörande på stopptid och landar vid en suck. Men Louis van Gaals United-gärning är också vykortsstunderna vi kommer bära med oss ett bra tag framöver.
 

Etiketter: onsdagskrönikören

Vi har Anthony Martials debut mot Liverpool. Vi har Marcus Rashfords match mot Arsenal. Och så har vi i lördags.
 
Inget van Gaal gör just nu släcker egentligen några bränder. En ny fjärdeplats och en cuptitel skulle kanske se hyggligt ut. Särskilt med tanke på alla ungdomar van Gaal gett chansen. Men det mesta av förtroende är redan raserat och United gör allra klokast i att hitta en ersättare i sommar.
 
Framförallt handlar det om att Manchester United inte känns längre. Varken mer eller mindre, egentligen. Vinsterna är inte våra. Förlusterna är inte våra. Det känns, på något märkligt vis, inte som ett Manchester United att identifiera sig med. Det är det allra mest sorgliga med holländarens tid vid rodret.
 
Men så kommer stunderna då allt detta upphör i en våg av eufori. En väggpass med Marcus Rashford. En Ander Herrera som lätt snubblande spelar vidare. En Anthony Martial som tar emot och placerar in 2-1 bakom Joel Robles. På Fergie Time. På Wembley. Mot en final.
 
Det var säsongens enskilt finaste United-ögonblick. Kanske för att det just var glädje för stunden. Om United krossar Crystal Palace med 5-0 i finalen skulle det egentligen inte förändra läget inför nästa säsong. Manchester United är fortfarande i ett enormt behov av förändring. En ny tränare måste in. Stora delar av truppen måste uppgraderas. En röd tråd måste präntas in i föreningen. Det är arbete som varken sker över en natt eller en sommar.
 
Men när Martial löper mot United-klacken och vrålar ut sin glädje med fansen spelar det ingen som helst roll.
 
”Tony Martial came from France,
English press said he had no chance.
50 million down the drain,
As Tony Martial scores again.”

/Karl Sundström

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln