En hobbystatistikers råd till allsvenska nykomlingar

Av - Tomas Hermansson -

Alla som läser den här krönikan vet säkert redan att Brommapojkarna är på väg att ta klivet tillbaka upp i Allsvenskan till nästa säsong. Med Olof Mellberg på kommandobryggan har man, som nykomlingar i Superettan, i princip kört över allt motstånd. Man har gjort detta med en offensiv och anfallsglad fotboll som charmat de flesta, inklusive mig själv.
 

Etiketter: tomas hermansson

Om Brommapojkarna tar steget upp i Allsvenskan i år, innebär det att laget bytt serie varje säsong de senaste fyra åren. Från Allsvenskan, ner i Superettan, ner i Division 1, upp i Superettan, upp i Allsvenskan. Då denna samt förra säsongen passerat förhållandevis smärtfritt väntar troligtvis den stora utmaningen nästkommande säsong. På senare år har de allsvenska nykomlingarna klarat sig bra under sina första år i serien och för att också Brommapojkarna ska göra det finns en aspekt som är viktigare än allt annat – att Olof Mellberg sitter kvar som tränare.
 
Under 2000-talet har totalt 40 nykomlingar testat sina vingar i landets högsta serie. Av dessa 40 har 25 kämpat sig kvar första året medan resterande åkt ur direkt. Det betyder att 37,5 % av nykomlingarna bara gör en säsong i Allsvenskan innan de är tillbaka i Superettan. Om vi istället tittar på de lag som bytt tränare inför sitt nykomlingsår, vilket åtta av lagen gjort, är samma siffra 50 %. Bland årets tre nykomlingar, AFC, Halmstad och Sirius har de två förstnämnda bytt tränare medan Sirius lyckades behålla och därtill även skriva nytt kontrakt med Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf. Dock ska det tilläggas att Halmstads tränarbyte skedde mitt i säsongen.
 
Min hobbystatistiska genomgång över de allsvenska nykomlingarna under 2000-talet kan kanske inte anses statistiskt säkerställd, åtminstone inte ur ett rent matematiskt och vetenskapligt perspektiv. Dock ger den en stärkande knuff i rätt riktning till min känsla att kontinuitet på tränarbänken spelar en betydande roll vid uppflyttning. Naturligtvis varierar omständigheterna stort i varje enskilt fall, men vill man som förening lyckas med att hålla sig kvar i Allsvenskan, bör man helt enkelt göra allt i sin makt för att behålla sin tränare.  Svårigheten i detta är ju att en tränare som tagit sitt lag upp i Allsvenskan, föga förvånande blir väldigt attraktiv för större klubbar.   
 
Olof Mellberg har sedan en tid tillbaka ryktats vara aktuell för IFK Göteborg. Därför kan det ha varit med en viss lättnad, i alla fall för tillfället, som Brommapojkarnas styrelse läste tidningen i förra veckan. IFK:s tränare, Alf Westerberg, som fick kliva in efter att Jörgen Lennartsson sparkats, förlängde sitt kontrakt med klubben över nästa säsong. Förvisso gäller det nya kontraktet endast en roll som assisterande tränare men det kyler ändå ner diskussionen angående Mellbergs flytt till västkusten. Om Mellberg byter jobb tror jag att han själv vill välja vilka han vill omge sig med.
 
Även om Göteborgsspåret har kallnat en aning finns det fortfarande en handfull klubbar i Sverige som kan vara intresserade av att tillsätta den förre landslagskaptenen. Möjligtvis finns också intresse för Mellbergs tjänster i utlandet. Ett tänkbart alternativ inom Sveriges gränser skulle kunna vara Malmö FF, eller varför inte AIK? Två klubbar där det råder delade meningar om huruvida dagens tränare skall få fortsatt förtroende. Skulle en av dessa klubbar höra av sig tror jag inte att Aston Villa-legendaren kan tacka nej.
 
Så vad blir då mitt lekmannamässiga råd till alla klubbar som tar steget upp i Allsvenskan? Lägg stor kraft på att behålla den tränare som tagit laget upp i Allsvenskan. Ofta får nykomlingarna se sina bästa spelare lämna för större klubbar men då större delen av laget oftast är detsamma som året innan, är det också viktigt att tränaren är det. Allt för att maximera sina chanser till ett lyckat första år i den svenska fotbollens finrum.
 
/Tomas Hermansson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln