Fredricson, en värdig vinnare

Av tisdagskrönikör - Tobias Dahlberg

Till att börja med, utan att jämföra prestationen med någon annans. Efter två finalrundor i OS hade Fredricson och hästen All In hoppat felfritt. Likaså hade sex andra ekipage och det krävdes omhoppning för att kora medaljörer.
 
 

Etiketter: tisdagskrönikören

I omhoppningen fortsatte det svenska ekipaget att briljera och hoppade felfritt. Peder och All In var tillsammans med brittiska ekipaget Nick Skelton och hästen Big felfria. Vad som avgjorde om guldet skulle gå till Sverige eller Storbritannien var 53 hundradelar. Förstår ni? 53 hundradelar från OS-guld. Det är i klass med silvermedaljösen i triathlon från OS 2012, Lisa Nordén. Som samma år vann Jerringpriset för sin makalösa insats, som så när höll på att räcka till OS-guld.
 
I år delades priset, för andra gången ut till någon inom ridsporten. Trots att vi haft framgångsrika ryttare genom tiderna. 
 
Trots detta tar folk sig frihet att uttrycka sitt missnöje över att en silvermedaljör i OS kan vinna folkets pris. Det är bra, vi ska lufta våra åsikter. Men då bör de luftas på ett rättvist sätt.
 
Det har nu gått över en vecka sedan Peder Fredricson fick ta emot Jerrinigpriset. Något som röstas fram utav det svenska folket. 
 
De två första åren priset delades ut gick det till Ingemar Stenmark, 1979 och 1980. En av vårt lands största och mest folkkäraste idrottare. Därefter har bland andra Mats Wilander, Gunde Svan och Jan Boklöv mottagit priset. I lite mer modern tid hittar vi Annika Sörenstam, Sarah Sjöström och Zlatan Ibrahimovic. 
 
Nej, många av er förstår inte. Ni ifrågasätter hur en silvermedaljör kan vinna, hur en betydelselös person kan vinna, för det är ju hästen som gör hela jobbet. 
 
I denna stund uppfattar ni säkerligen mig som hästintresserad. Ni har fel. Jag kan inget om hästar, eller ridsport, men jag har en passion för sport och för prestationer som faller utanför ramarna för vad som är normalt och förutsägbart. Jag visste inte vem Fredricson var innan OS, men han fångade min uppmärksamhet och han fångade en hel (åtminstone stora delar) nation. 
 
Peder och All In. Ett team, ett lag, som tillsammans ska ta sig över samtliga hinder på så kort tid som möjligt. 2007 vann Zlatan Jerringpriset. Hur skulle han kunna göra alla mål utan sina lagkamrater? 2013, Henrik Stenson. Utan klubborna har han inte en chans att vinna. 2005, Tony Rickardsson. Kanske var det hojen som skulle prisas? Nej, denna diskussion kan bara mynna ut i ett svar. En barnslig diskussion som vi inte ägnar mer tid åt.
 
Röstkupp? 
En del påstår att det var en röstkupp från hästfolket. Att de gick samman, röstade flera gånger för att Fredricson skulle vinna. Många skickar en känga mot den nya röstappen, där det visade sig vara möjligt att rösta flera gånger. Under förra veckan kom Expressen med uppgifter som visade att det i själva verket var Henrik Stenson som fick flest röster genom appen. 
 
Jag kan hålla med, Henrik Stensons silver i OS och seger i British Open. Sarah Sjöströms fullständiga överkörning i OS. Två personer vars prestationer kan anses som omänskliga ibland. Henrik Stenson fick Bragdguldet, där en jury utser en vinnare som stått för årets största bragd. Ett pris som Sarah Sjöström vann i fjol. 
 
Jerringpriset har de två senaste åren gått till Sarah Sjöström och året innan kammade Stenson hem priset. 
 
Kanske är det så att svenska folket vill prisa någon som stått för en enastående prestation, men hamnar i skuggan av de ”omänskliga”. Kanske ville svenska folket visa sin tacksamhet till underhållningen Fredricson stod för i augusti. 
 
Stenson och Sjöström får den uppmärksamhet de gjort sig förtjänade av och de vet om vilken kärlek det svenska folket har till dem. Även om de är tävlingsmänniskor båda två, tror jag de njöt av att se en tagen och rörd Peder Fredricson ta emot folkets pris. 
 
Folket har gjort sitt val och låt Peder Fredricson stå i centrum, låt honom njuta och njut med honom. Kanske är detta sista gången vi får se en person från en mindre sport ta emot ett pris och det till priset av några yrkespersoners utnyttjande av maktposition.
 
Jag förstår inte hur flera journalister kunde välja att vädra sitt missnöje över folkets val genom sin maktposition. Ett Facebook-inlägg, delat med dina vänner skapar diskussion bland en minoritet. Ett blogginlägg i Expressen påvekar en hel nation. 
 
Att kalla det för en idrottslig skandal, en röstkupp och påstå att ridsportsfolket mobiliserat sig känns för mig mer som en skandal. Att påstå i ett av Sveriges mest etablerade medier att det inte finns någon idrottsintresserad person som på fullaste allvar kan tycka att Fredricson ska ha priset gör mig besviken och upprörd.
 
Peder Fredricson vann på ett ärligt och rättvist sätt och bör hedras snarare än förnedras!

/Tobias Dahlberg
 

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln