"Greed is good"

Av - Ronald Åman -
Ronald Åman ”Sveriges Franz Beckenbauer” är född 1957 och spelade under sin karriär i ÖSK och Djurgårdens IF. Rolle var uttagen i Sveriges trupp vid fotbolls-VM 1978 i Argentina. Han gjorde sju A-landskamper. Idag skriver han kåserier och krönikor om fotboll och är medförfattare till boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”. Rolle är en av ca 550 ambassadörer i nätverket ViLirare.



Om knappa två år ska VM avgöras i Qatar. Hur det beslutet gick till kan vi nog ana. Men egentligen följer FIFA-presidenten, Gianni Infantino, bara en halvsekel lång kultur av fiffel och som planterades av João Havelange som 1974 efterträdde engelsmannen Sir Stanley Rous som FIFA:s högsta höns. Havelange satt på sin post mellan 1974 och 1998. 
 

Etiketter: ronald åman

João Havelange var mannen som tog fotbollen in i kommersialismens tidevarv och kunde på så sätt nå global effekt. Förutom positionen inom FIFA satt han också i Internationella Olympiska Kommittén – IOK – under perioden 1963-2011. Tung herre, med andra ord. Hans bakgrund som vattenpolospelare (två olympiska spel för Brasilien) skapade en fysik som grundlade ett långt liv. Bra hälsa och ekonomiskt oberoende är två goda komponenter för lång livslängd. Havelange blev 100 år.

Hans sympatisörer såg i honom en statsman som tog fotbollen och VM-slutspelet in i en ny fas och i nya världsdelar. En sorts missionär för global fotboll.

Vid brasilianarens tillträde var fotbollens kommersiella potential närmast oupptäckt. Havelange – advokat vid sidan av hedersuppdragen – skapade sponsoravtal och TV-rättigheter som FIFA aldrig hade varit i närheten av. Det lade grunden till FIFA:s och deras företagspartners grepp om fotbollens lukrativa värld. Inte ens korruptionsskandalen och arresteringarna som överskuggade omvalet av hans protégé, Sepp Blatter, 2015 har förändrat den tajta relationen mellan FIFA och dess samarbetspartners.

Havelange misstänktes för finansiellt dribbel och 2013 avgick han som hederspresident i FIFA, precis innan en rapport från organisationens etiska kommitté skulle släppas. I den stod bland annat att han ”minst tagit en miljon pund i mutor” (motsvarar cirka 12 miljoner kronor). Hans tidigare svärson, Ricardo Teixeira, som basade för det brasilianska fotbollförbundet och satt i FIFA:s exekutiva kommitté, hade tagit emot motsvarande 100 miljoner kronor i bakfickan.

Vid 42 års ålder blev João Havelange ordförande i CBD, paraplyorganisationen för brasiliansk idrott. Snart kunde han lägga en plats i IOK till sin meritlista. Men det som gav honom mest och bäst var att närvara vid VM-slutspelen 1958, 1962 och 1970 – samtliga gånger stod hans landsmän med guldmedaljer runt halsen. Det var där, på plats i Sverige, Chile och Mexiko, som han upptäckte hur gammaldags FIFA:s organisation fungerade och det eggade honom att ta över och göra en genomgripande förändring.

VM i England 1966 visade med all tydlighet hur den Europa-centrerade turneringen var föråldrad. Nordkorea hade den enda platsen från Asien och Afrika, tio lag från Europa och fem nationer från Syd- och Centralamerika: totalt 16 nationer.

Havelange gjorde vad Sir Stanley Rous aldrig hade kunnat tänka sig – att besöka de nästan 90 länder som var FIFA-medlemmar, de flesta i tredje världen. Det var början på en lång och målmedveten valkampanj som ledde fram till målet 1974: FIFA-president. Därmed mäktigast i fotbollens värld, ett ämbete han hade under ett kvartsekel. Han blev också den förste icke-europén på posten.

Under hans valkampanj propagerade han för en utökning av antalet deltagare i VM-slutspelen, från 16 till 24 (numera 32) och föreslog dessutom mästerskap för Under 20 och Under 17, turneringar som senare såldes till JVC och Coca-Cola. Inte undra på att den äldre Rous framstod som en urtidsödla med sin konservativa hållning. 

VM-slutspelet i Mexiko 1970 hade direktsänts och dessutom i färg runt om i världen, effekter som fick en enorm sprängkraft kommersiellt. Havelange bildade tillsammans med Horst Dassler, chefen för Adidas (tillika son till grundaren Adolf Dassler: Adi Das blir Adidas), International Sports & Leisure – ISL. Bolaget sålde TV- och sponsorskapsrättigheter för FIFA:s del. 20 år senare kollapsade företaget. Anledningen, eller snarare anledningarna: bedrägeri, förfalskning och förskingring. ISL var vid kraschen skyldiga låntagare 450 miljoner euro.

Men den hale Havelange hade då redan lämnat över ordförandeklubban till FIFA:s dåvarande sekreterare, den famöse Herrn Blatter. Inget åtal väcktes mot Havelange.

Att se sin efterträdare utanför sin vänkrets blev för mycket för den allsmäktige brasilianaren. Han bröt det vedertagna protokollet med att ge sitt kampanjstöd till Sepp Blatter, något som blev väl magstarkt och – samtidigt – Lennart Johanssons fall i kampen om FIFA-makten. Mitt i anklagelser om att han finansierat fria resor för afrikanska delegater i utbyte mot röster, visade det sig att det ändå fungerade som hand i handske. Blatter blev FIFA-president. Havelange blev hederspresident i FIFA.

I en intervju från 2010 fick João Havelange frågan vad FIFA behövde göra för att förändras. ”Inget. FIFA är perfekt”, blev det ödmjuka svaret. Ett par månader innan hade Blatter valts och Qatar hade mycket förvånande tilldelats VM-slutspelet 2022. 

För att citera Gordon Gekko i Wall Street: ”Greed is good.”

För ett par dagar sedan deltog både Gianni Infantino och Donald Trump (vilket radarpar!) på konferensen World Economic Forum i Davos, där Infantino pratade om vikten av att ”drömma den amerikanske drömmen”.

2026 kommer USA att spela en central roll, tillsammans med Kanada och Mexiko, när de ska arrangera det största VM-slutspel någonsin: 48 länder från alla sex kontinenter kommer att delta i den turnering som kommer att innehålla 80 matcher som kommer att avgöras på 16 platser i de tre länderna.  

Man får hoppas att den av Trump planerade muren mot Mexico inte rests …

/Ronald Åman

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln