Drömmen om Wembley, 2.0

Av onsdagskrönikören - Karl Sundström

Alla drömmar bär till Wembley. Det snudd på fabel-lika slutet i berättelsen om engelsk fotboll. Platsen där barndomsdrömmar förverkligas och epicentrat för den demokratiska alla-ska-med-modell som präglar till exempel FA-Cupen. Härom veckan var det lilla Hereford FC som efter en hel fotbollsexistens av längtan till slut säkrade sin plats i Wembley-finalen i amatörturneringen FA Vase Cup.
 

Etiketter: onsdagskrönikören

Under helgen riktades åter strålkastarljusen mot den heliga platsen i nordvästra London. För 12 matcher sedan tog den Manchester United-skolade Barnsley-sonen Paul Heckingbottom över Barnsley på interim-basis. En interim-tränare är vad en interim-tränare är. Mer motivation än revolution. Men i Barnsleys fall har  det att börja mullra rejält. Via dubbla straffsegrar tog sig laget till finalen i Johnstones Paint Trophy - turneringen för The Football Leagues lägre divisioner. 

Det var med den sedvanliga brittiska putslustigheten som Barnsley we're going to Wem-ber-ley. Utanför arenan sågs fansen illustrativt ro och skandera "you only sing when your rowing" mot universitets-motståndaren Oxford. Spelarna poserade å sin sida med banderollen "last one out of Barnsley turn the lights off". Ett fullt så stort följe var inte riktigt fallet. Men den stora styrkan med turneringar som FA Vase Cup och Johnstones Paint Trophy är att dem engagerar och involverar. 

Och så var det ju det där med Wembley.

En engelsk fotbollsfinal är inte en engelsk fotbollsfinal utan sitt Wembley-klimax. Någon uppflyttning hit, någon uppflyttning dit. Oxford har sin ligacupknall från 1985/86 och Barnsley sin FA-cupviktoria 1911/12 (där finalen spelades på Bramall Lane). Men därutöver är det många generationer supportrar som hunnit gå titel- och Wembley-lösa. Väl på nationalarenan var det Oxford som tog ledningen. Detta innan Heckingbottom fick fart på laget efter halvtidssnacket.
- It wasn’t anything tactically brilliant or anything like that. Just a mindset we had to change. We needed to flick that switch and get us playing without fear, sa han till Yorkshire Post.

Utan rädsla alltså. 1-1 kom via ett självmål. Sedan presenterade Marcus Rashfords gamle lekkamrat Ashley Fletcher sig. United-lånet forcerade in 2-1 innan planens gigant Adam Hammill curlade in trean. Slutsignal och 3-2 till Barnsley som säkrade sin första titel sedan FA Cup-triumfen 1912. Karnevalstämning och TV-puckshög framför de cirka 24 00 tillresta Barnsley-supportrarna. Absolute scenes.
- We had a plan in place to try and stop Wembley being a distraction and it hasn’t been, vittnade Heckingbottom efteråt.

En Wembley-final avklarad, ytterligare ett besök att vänta? När Heckingbottom tog över i november låg laget på 22:a plats. Fyra månader senare hittar vi Barnsley som sjua. Serieledarna Wigan har börjat bromsa sitt Premier League-fall och sagan om Burton Albion fortsätter att skrivas även utan Jimmy-Floyd Hasselbaink. Play off-fyrlingen nedanför Wigan och Burton är alla inom räckhåll och ytterligare en Wembley-vända hägrar lite lätt i horisonten. 

Mer revolution än motivation, trots allt?

/Karl Sundström

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln