Är Mourinho värd 190 miljoner i årslön?

Av - Ronald Åman -
Ronald Åman ”Sveriges Franz Beckenbauer” är född 1957 och spelade under sin karriär i ÖSK och Djurgårdens IF. Rolle var uttagen i Sveriges trupp vid fotbolls-VM 1978 i Argentina. Han gjorde sju A-landskamper. Idag skriver han kåserier och krönikor om fotboll och är medförfattare till boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”. Rolle är en av ca 550 ambassadörer i nätverket ViLirare.



Jag vet att Luis Mourinho delar världen – antingen gillar du honom eller så hatar du honom. Nu vill jag delvis återanknyta till gårdagens krönikör, Fredrik Finnebråth, och hans tvivel kring Tottenhams managerval. Enligt uppgifter ska Mourinho lyfta en årslön på närmare 190 miljoner kronor. Hur blev det så här? Svaret finns i domen som luckrade upp de ekonomiska ramverken och öppnade för hutlösa löner till spelare och tränare:
 

Etiketter: ronald åman

För snart ett kvartssekel tillbaka föll en dom som kom att ändra världsfotbollen för alltid. För många var domen den 15 december 1995 en seger, medan andra såg det som något som skulle ödelägga proffsfotbollen. Bakom den är mannen som på allvar förändrat fotbollen. Trots att han var en medioker fotbollsspelare är han Belgiens mest kände fotbollsspelare utan att knappt någon minns hans förnamn. Han är ett begrepp som alla världsstjärnor, faktiska eller wannabes, känner till. Det var han som ändrade fotbollens ålderdomliga övergångsregler. Vad har Bosman-fallet betytt för dagens fotboll?

Bakgrund: fram till 1995 kunde europeiska klubbar kräva betalning för spelare som skulle byta klubb, även när spelarens kontrakt var utgånget. Jean-Marc Bosman satt 1991 med ett kontraktsförslag från hans dåvarande klubb, RFC Liège, som ville sänka hans lön med 75 procent efter två usla säsonger. Den franska andradivisions-klubben Dunkerque var beredda att ta hans lönekrav. Men när klubbarna skulle komma överens om transfersumman ville den belgiska klubben ha fyra gånger så mycket som de hade köpt honom för. Den franska klubben backade av naturliga skäl ur och Bosman befann sig i ett ingenmansland. Skulle han tvingas tillbaka till klubben som han redan skilts ifrån? Skulle han försöka medla mellan klubbarna för att hitta en nivå som båda parter var nöjda med? Skulle han – den tredje parten - då lyckas få en acceptabel lönenivå? Detta blev starten på tidernas mest omtalade idrottsjuridiska mål.

Avfällingen Bosman och hans advokat Luc Misson hävdade att fotbollsspelare borde ha samma rättigheter som alla andra arbetstagare inom EU och vände sig till EU-domstolen. RFC Liège fortsatte att överklaga och i väntan på den slutgiltiga domen stängdes han av från all professionell fotboll. 

Det juridiska teamet, med Misson i spetsen, hävdade med emfas att han som fotbollsspelare borde ha rätt att förhandla med andra klubbar om han inte hade ett kontrakt, något som innan domen var otillåtet – oavsett om en spelare hade ett kontrakt eller inte så tillhörde spelaren klubben. 

Efter fem års tragglande i rättssalen kom domen som vände upp och ned på fotbollsvärlden. Jean-Marc Bosman tilldömdes rätten till en fri övergång när hans kontrakt gått ut. Samma skulle därmed gälla alla andra spelare från EU-länder. Domstolen slog också fast rätten att komma överens med en annan klubb under de sista sex månaderna av spelarens nuvarande kontrakt. Vidare att man fick ha obegränsat med utländska spelare i klubben – förutsatt att de kom från ett EU-land samt Norge, Schweiz eller Island. Tidigare hade klubbarna endast fått ha tre utländska spelare i laget.

Domen i december 1995 fick genomgripande konsekvenser - helt plötsligt var det spelarna  som satt i förarsätet, inte klubbarna. Eftersom spelarna kunde byta klubb helt gratis när deras kontrakt löpte ut och kunde kräva avsevärt högre löner för att förlänga avtalen med sina klubbar. En väsentlig skillnad mellan spelarnas och tränarnas situation är att de senare aldrig varit bunden till klubben efter kontraktstidens utgång. Nu gynnas även tränarna av lönekarusellen som snurrar allt snabbare. Tror du Mourinho skulle acceptera en lägre lön än spelarna?

Avslutningsvis: Jean-Marc Bosman slogs för en god sak och vann. Det paradoxala är att han inte är en av vinnarna, lika lite som de mindre klubbarna och ligorna. Supportrarna, de som är en av intäktskällorna som ska betala de galopperande lönekostnaderna för spelare och tränare genom att köpa säsongsbiljetter till skyhöga priser, tillhör också förlorarna.

/Ronald Åman

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Göran Andersson » SM-guld på väggen:  ”Det var intressant och inspirerande läsning, Bosse! Jag kan bara konstatera att ..”

  • Åke Samuelsson » När jag mötte Gud, ja alltså Torbjörn Nilsson:  ”Denna krönika borde vara obligatorisk i utbildningen av alla ungdomstränare. Und..”

  • anonym » Hockey vs hockey:  ”You DON'T have permit use this Dzurilla photo, due to copyright of the reprehoke..”

  • Curt Einarsson » SM-guld på väggen:  ”Vilken lysande story! Var egentligen ute efter en faktauppgift, hade lite lagom ..”

  • Rune Larsson » SM-guld på väggen:  ”Mycket trevlig krönika Bosse!”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln