Vilket bottennapp, Atlético Madrid

Jag fokuserar gärna på det positiva men i tisdagens returmöte av Juventus – Atletico Madrid var det bortalagets magplask som fastnade på näthinnan för mig. Aldrig tidigare har jag sett Atletico uppträda så passivt och ointresserat under Simeone.

Är det något jag har lärt mig av Atletico och den stora anledningen till att jag och många med mig gillar detta lag, så är det för att de är beredda att offra sina liv för varandra. De springer konstant, varenda en, i 90 minuter. Ibland mer än så. Simeone är mästare på att få sina spelare att förstå sin roll till hundra procent.

Men i returmötet mot Juventus gick Diego Simeone i den klassiska fällan, att gå in i matchen med en 2-0 ledning i bagaget och helt och hållet inrikta sig på försvar. Det kan funka, men inte när motståndarna har Cristiano Ronaldo som har tänkt på den här matchen varenda dag och minut de senaste två veckorna.

Jag må hålla Atletico som ett av världens absolut bästa lag på just det, att försvara. Simeones tanke var säkert att ligga lågt med sitt lag och kontra blixtsnabbt med Lemar och Griezmann med flera. Men det var inte bara en uddlös offensiv som speglade Atleticos insats, den där patenterade aggressiva spelstilen fanns inte där någon gång egentligen. Det slarvades i passningsspelet, vilket inte heller är likt Atletico, som nästan aldrig bjuder på något.

Det är långt ifrån en missräkning att åka ur Champions League mot Juventus, speciellt årets upplaga, men respass på det här sättet är för dåligt för en klubb av Atleticos kaliber. Det blir inte bättre av att ligatiteln av allt att döma hamnar i Barcelona. Champions League var deras stora chans. De slarvade bort den möjligheten rejält, trots ett bra utgångsläge.

/Fredrik Finnebråth