Titta på ishockeyn, SvFF – världsledande talangutveckling i Sverige

Under jul- och nyårshelgerna är det tradition med juniorernas Ishockey-VM.
Killar gör varje år upp om den numer väldigt prestigefyllda titeln och från 2007 och framåt har Sverige varit en nation som prenumererat på medaljmatcher.
Innan dess var utdelningen sannerligen skral.
Till slut bestämde sig Svenska Ishockeyförbundet, med Tommy Boustedt i spetsen, för att utveckla svensk talangutveckling. Resultatet: Sverige blev världsledande.
 

År efter år, kull efter kull spottar svensk ishockey fram talanger av högsta internationella snitt, vi har blivit bortskämda med fantastiska prestationer sedan mästerskapet hölls på hemmaplan i Leksand/Mora 06/07.
Man får fram både storartade målvakter, spelskickliga lirare och hårt jobbande rollspelare. År efter år, kull efter kull. Så vad är det ishockeyn lyckas med, som fotbollen missar?

Den cyniske skulle påpeka att ishockeyn är en mindre sport internationellt och att konkurrensen därigenom är mycket mindre. Det är förvisso sant, men konkurrensen i världstoppen är i ishockeyn rysligt hård, då fler nationer håller högsta klass och kan tävla om ett VM- eller OS-guld.
Så i stället för att göra resor till Belgien, Holland, Skottland, England, Spanien, Tyskland och allt vad det kan vara, kan vi kanske vända blickarna mot ishockeyrinkarna för ett slag?

Det första man slås av, är tydligheten i utvecklingsstegen från Svenska Ishockeyförbundet. Visst, tydligheten vad gäller de olika ”camperna”/lägren har vi även inom fotbollen, alltså hur många som blir uttagna, när, var och hur.
Men sen då? Ett exempel är de så kallade ”Russinlägren”, så här lyder beskrivningen hämtad från hemsidan hockeyakademin:

”Varje sommar arrangerar Svenska Ishockeyförbundet "Russinläger" Där de bästa spelarna i respektive årskull för nästkommande U17 och U18 landslag är med på killarnas camp. Tjejernas "Russinläger" har spelare i junioråldern. Namnet "Russin" kommer från uttrycket "plocka ut russinen ur kakan" alltså det är de bästa spelarna som är på plats.

På detta läger har vi bl. a isträningar med fokus på individuell teknik och taktik, internmatcher som sänds live, fystester på Bosön med VO2 maxtext, rörelsescanning, styrketester i form av chins, dips och brutalbänk m.m. Vi har även individuell kostrådgivning med AXA, sömnrådgivning och flera teoripass. Videoanalysen är en naturlig del av ispassen med direkt feedback genom filmning med ipad på isen”.

Kring dessa läger (som i sig borde kopieras rakt av) är det verkligen inget hemlighetsmakeri, tvärtom. Här kan tränare, spelare, föräldrar, vem som helst egentligen ladda ned övningarna som användes, både ritningarna på dem och filmsnuttar på moment i träningspassen.

På hemsidan finns även tips, tankar och råd från spelare som själva nått den absoluta världstoppen (”Foppa”, ”Sudden” och Näslund) och varit firade stjärnor internationellt – i svensk fotboll är vi långtifrån lika bra på att ta till vara på dessa ex-spelare.
Men detta finns redan från start i ishockeyns ABC.

Vad kan vi mer lära oss? Ishockeylandslagen har en röd tråd genom hela verksamheten. Lite svårt i svensk herrfotboll främst, med en förbundskapten i Erik Hamrén som inte riktigt vet vilket ben han ska stå på. På den tidigare nämnda hemsidan finns individuella utvecklingsplaner, studier om vilka som blir bäst och hur, isövningar från camperna, gratis utbildningsmaterial – det finns allt som du som spelare, ledare eller förälder kan tänkas behöva. Det finns tydligt, tillgängligt och är väldigt enkelt att hitta. Från SvFF:s sida är det fortfarande väldigt rörigt och otydligt.

Svenska Fotbollförbundet borde således sätta sig ned och prata med arkitekten bakom detta, Tommy Boustedt, de svenska förbundskaptenerna och de ansvariga för talangutveckling och camper. Det finns massor att lära sig av och översätta till fotbollen.
Det är ju en gåta varför man inte tar mer hjälp av spelare/tidigare spelare som Olof Mellberg, Henrik Larsson, Jonas Thern, Zlatan Ibrahimovic, Lotta Schelin, Malin Moström, Pia Sundhage (visserligen förbundskapten, men borde användas även i detta syfte) med flera. Deras ord borde ju finnas med redan i grundutbildningen.

Att vi vill få fram fler världsspelare i svensk fotboll det vet vi, men hur det är fortfarande obegripligt oklart. Men hjälpen finns väldigt nära, inom landets gränser.
SvFF måste ”bara” svälja stoltheten, våga berätta för klubbarna vad vi ska göra och ta ännu mer ansvar som högsta fotbollsinstans för vår fotbollsutbildning i landet.

/Tränaren