något säger mig att vi har gått in i andra halvlek nu! 

Av - Lisa Ek -
Jag är Lisa Ek, drömmare sen 6 års ålder då jag första gången uttalade att jag skulle bli fotbollsproffs i Italien. De sa då att det var omöjligt eftersom det inte fanns några kvinnliga proffs i Italien. 27 år senare debuterade jag i Italienska serie A , iklädd Fiorentinas lila tröja och med proffskontrakt i handen. Jag har nu avslutat min spelarkarriär, en cirkel slöts och en ny början tog vid. Jag studsade in i mitt nya liv som ett levande bevis på det som lägger grunden för framgång: ”Ingenting är omöjligt!” 

Jag har varit elitidrottare så länge jag kan minnas och även om de senaste åren har påverkat min livstil pga karriärbyte och det yttre har ändrats så är insidan och mentaliteten densamma. Alla som befunnit sig i prestationsidrottens värld vet hur den formar en. Som att livsstilen har förmågan att ändra allt det som man är och kunde blivit på samma sätt som havet har förmågan att med år av tålamod , forma en sten. Exakt hur mycket av ens personlighet som har formats av elitidrottsmiljön förstår man inte förrän man börjar leva tillsammans med människor utanför bubblan. När man ser världen med deras ögon förstår man allt man bara gör, av vana och per automatik. 
 

Etiketter: helgkrönikör lisa ek

De senaste 4 åren har jag levt med Gianluca, en man som på många sätt har en mentalitet så långt ifrån en elitidrottares man kan komma. De senaste 6 veckorna har jag levt 24/7 med Gianluca och här kommer mina reflektioner (med reservation för att vissa av dessa skillnader kan härledas till annat än idrottsbakgrund eller brist på sådan).

Med mentalitet elitidrottare tänker jag ständigt på nästa måltid. Vanan att äta var tredje timme sitter i och medan jag goffar i mig en tredje croissant i en hastighet som skulle få till och med Bolt att börja skaka så tar Gianluca en extra shot espresso och håller sig tills middagen.

Tider. Att vara isolerade hemma kräver arbetsscheman både dagliga och veckovis. Ett ”såsande” i duschen från Gianluca gör att frukosten blir flyttad från 09 till 09.30 och hela min arbetsdag påverkas med en förskjutning. Omedelbar konsekvens av att glida på tiderna blir blodsockerfallet som skapar dålig stämning redan 09.10. Efterföljande konsekvens blir att mitt planerade samtal med farmor mellan 13.15-13.30 får utebli eftersom jag absolut vill ”ha jobbat klart förmiddagen innan jag gör det”. Gianluca ställer frågan: ”Men vi är isolerade hemma hela dagen , en kvart hit eller dit gör väl ingenting? ” Jag svarar kort att ”i så fall är det ingen mening med att ha scheman, om vi ändå inte tänker hålla dem?

Mål. En träning om dagen har vi kört under 6 veckors tid. Nya övningar och utmaningar för att utveckla vår fysik. Gianluca börjar varje pass med att säga att han inte vet hur mycket han kommer klara eftersom han har ont i ryggen eller tån eller bara är väldigt, väldigt trött just idag. Han avslutar varje träning med att säga att han ska göra dubbelt så många övningar imorrn jämfört med de han gjorde idag. Men det är ju helt orealistiskt säger jag. Varför säger du att du ska göra dubbelt när vi knappt klarade av att fullfölja dagens pass? Tro mig, svarar han, imorrn kommer jag göra dubbelt, MINST, du känner inte mig. Och så håller det på, varje dag. Efter några veckor lackade jag ur. Kan du inte bara sluta säga att du ska göra dubbelt? Sätt upp ett realistiskt mål istället!!! Ett mål du kan nå! ”Men jag sätter ju upp orealistiska mål för att jag ska veta att jag har gjort tillräckligt även om jag bara når halvvägs”. Vad svarar man ens på det? 

Känslomässigt engagemang i spekulationer. Gianluca kommer utspringande och ger mig senaste informationen när jag är mitt i ett telefonsamtal med en kollega: ”De sa precis på tv att viruset kan ha spridits från ett labb i Kina”. Jaaaahaa. Exakt hur påverkar det oss just nu? Kommer det påverka vår dotters tandsprickning eller vad vi äter till middag? Är svaret på båda frågorna nej, stör mig inte och fortsätt arbeta utifrån dagsschemat! 

Gianluca tjatar om när fotbollen och serie A skall komma igång igen medan jag har gått in i ett mode där jag utgår från en vardag utan fotboll. Jag vet inte ens om jag saknar livefotboll längre och skall jag vara helt uppriktig så har jag slutat längta eftersom fotboll live ” för tillfället inte finns tillgängligt, vänligen försök igen senare”. På samma sätt som man stänger ute tankarna på fotboll under en långtidsskada , som en överlevnadsstrategi och för att kunna må bra i nuet utifrån de förutsättningar som ges.

Tugga vidare alla elitidrottare och ni andra, något säger mig att vi har gått in i andra halvlek nu! 

/Lisa Ek

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Midas » Humor är kul.:  ”Den hår babisen kommer bli guld”

  • Klas » Ny säsong för Umeå FC:  ”Tack för en bra artikeln från året som gått. Nu startar 2020 i uppförsbacke med ..”

  • Danne Fröberg » Scout - ett drömjobb?:  ”Intressant uppgift att kolla på anfallare tänkte jag eftersom vi är i underläge ..”

  • Bo L. Jepson » SKOTT KOMMER:  ”Henrik! Delar verkligen din åsikt! God Jul o GNÅ - Fyndigt Skottår! Vi ses i ViL..”

  • Andre Forslöf » Björklöven spänner musklerna:  ”Urban tror du har fel, Johan har helt rätt. 44 insläppta och inte 64 som du skri..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln