Samtliga tränare har fått sparken. Få spelare har lyckats. 

Av - Ronald Åman -
Ronald Åman ”Sveriges Franz Beckenbauer” är född 1957 och spelade under sin karriär i ÖSK och Djurgårdens IF. Rolle var uttagen i Sveriges trupp vid fotbolls-VM 1978 i Argentina. Han gjorde sju A-landskamper. Idag skriver han kåserier och krönikor om fotboll och är medförfattare till boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”. Rolle är en av ca 550 ambassadörer i nätverket ViLirare.



Malmö FF har som bekant ersatt Uwe Rösler med den före detta danske storspelaren Jon Dahl Tomasson. Om jag minns rätt har endast fem danskar varit allsvenska tränare, nämligen Viggo Jensen och Allan Kuhn, Malmö FF, Ole Mørk, Trelleborg, Jacob Michelsen, Hammarby och Torben Storm, Landskrona. 

Samtliga fick sparken.
 

Etiketter: ronald åman

Detta visar bara fakta, inget siande hur det kommer att gå för Jon Dahl Tomasson i MFF. Men det ger en fingervisning hur svårt danskar har haft för att etablera sig i Allsvenskan. Både som tränare och spelare. Visst var Dahl Tomasson en fantastisk spelare, men det säger sällan något om stjärnspelares kvalitéer som tränare.

Bland de drygt 20 danska spelare som sökt sig till Sverige i modern tid är det bara några som visat sig ha extraordinära egenskaper som lyfte sitt lag. Krasst menar jag Anders Christiansen, Malmö FF, Lasse Vibe under hans första period i IFK Göteborg, Mads Alebaek, IFK Göteborg och Björn Paulsen, Hammarby.

Varför är det så? Svaret – eller snarare svaren – kan kort beskrivas som danskarnas generella ointresse för Sverige. De har helt enkelt inte blicken vänd mot norr (inte ens österut, mot Skåne). 

Kan du nämna två länder som binds samman av en bro som har mer olika kulturer än Danmark och Sverige? De är som olja och vatten. Det har naturligtvis sina historiska förklaringar, både politiskt, kulturellt och sportsligt – i det här fallet fotboll. 

I början på förra sekelskiftet var en svensk målsättning att få till stånd landskamper mot den skandinaviska fotbollsstormakten Danmark. Trots påstötningar under flera års tid visade danskarna inget intresse, bland annat därför att svenskarna bedömdes vara alltför dåliga.    1913 kom den efterlängtade matchen emellertid äntligen till stånd. Premiärlandskampen spelades i Köpenhamn på våren 1913. Slutresultat? 8-0 till danskarna!

På samma sätt som danskarna såg ned på den magra produkten ”Svensk fotboll” gjorde vi svenskar gentemot Norge som inte bedömdes tillräckligt bra för att möta. Så såg skandinavisk hackordning ut för 100 år sedan.

Stereotypen ville göra gällande att de svenska landslagsspelarna var kraftigare byggda och effektivt utnyttjat människomaterialet inom arbetarklassen. Mot svenskt gravallvar ställdes danskarnas mer nöjesinriktade inställning – ”hygge” (= mysig och varm atmosfär). Den danska fotbollen var Köpenhamnsbaserad och hade rötterna i gentlemannakulturen och prioriterade listen, elegansen och intelligensen.

Dessa föreställningar om skilda spelstilar kom att leva kvar. Trots detta började landskampen mellan Sverige och Danmark efterhand att tappa i intresse. 

Situationen var den att Sverige under 1960-talet oftast vann, vilket gjorde att publiksiffrorna i Sverige dalade kraftigt. För att råda bot på detta flyttade man matcherna från Stockholm till Göteborg och framförallt Malmö.

Framemot 1980-talet hade den publika magin runt matchen också försvunnit i Köpenhamn. Fotbollens värld hade blivit så global att en match mot grannlandet inte längre betecknade
någon sportslig höjdpunkt – den typen av ”vänskapsmatcher” är förbi. 

Många av de föreställningar som än idag finns om skillnaderna mellan svensk och dansk kultur och mentalitet – och som snarast accentuerats genom Öresundsbrons tillkomst – känns igen från landskampstraditionens långa historia.

Det ska bli intressant att se hur Jon Dahl Tomasson kan sätta sin prägel på ett krävande MFF. Han har varit assisterande förbundskapten till Åge Hareide de senaste fyra åren och duon har nått både VM- och EM-slutspel, men att leda ett landslag och träna ett klubblag är allt annat än samma sak.

På klubbnivå har Tomasson gått från assisterande till huvudtränare i nederländska Excelsior och anställts av Roda i samma land. Han blev inte kvar på någon av de posterna i mer än drygt fem månader. 

Hur ska den uppenbart svåra ekvationen Danmark/Sverige lösas? Historien förskräcker onekligen. 

/Ronald Åman

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Midas » Humor är kul.:  ”Den hår babisen kommer bli guld”

  • Klas » Ny säsong för Umeå FC:  ”Tack för en bra artikeln från året som gått. Nu startar 2020 i uppförsbacke med ..”

  • Danne Fröberg » Scout - ett drömjobb?:  ”Intressant uppgift att kolla på anfallare tänkte jag eftersom vi är i underläge ..”

  • Bo L. Jepson » SKOTT KOMMER:  ”Henrik! Delar verkligen din åsikt! God Jul o GNÅ - Fyndigt Skottår! Vi ses i ViL..”

  • Andre Forslöf » Björklöven spänner musklerna:  ”Urban tror du har fel, Johan har helt rätt. 44 insläppta och inte 64 som du skri..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln