STORA SPELARE BLIR INTE ALLTID STORA TRÄNARE

Av - Henrik Strömblad -
Curt Staffan HENRIK Strömblad, är född den 6 mars 1965 i Spånga, Stockholm. Henrik är sportkommentator som arbetar för Viasats kanaler och kommenterar nästan uteslutande fotboll såsom Champions League, Premier League, La Liga och Serie A. Strömblad är genuin supporter till IF Brommapojkarna sedan tonåren, och har spelat som målvakt i klubben.

När en stor och framgångsrik spelare når slutet av sina aktiva karriär får han ofta frågan om han kan tänka sig att bli tränare. Men att det skall bli liknande framgång och succé i tränarrollen är långt ifrån givet. Den holländske journalisten Simon Kuper har i en mycket intressant artikel på ESPN:s site tittat på ett antal exempel med ett av de färskaste – Ole Gunnar Solskjaer i Manchester United – i blickpunkten. Som spelare hade norrmannen hög status hos Unitedfansen och den har han tagit med sig in i jobbet som klubbens manager. Efter en strålande inledning har nu det mesta kört fast ifrån den dagen i våras när United bekräftade att Solskjaer fick jobbet permanent.
 

Nu är Ole-Gunnar långt ifrån ensam att ha varit en framgångsrik spelare i klubben men en tämligen misslyckad tränare på hög nivå. Bryan Robson, Roy Keane, Paul Scholes, Gary Neville, Jaap Stam och Steve Bruce har alla misslyckats med  att absorbera den skicklighet deras gamle tränare Alex Ferguson visade. Du har givetvis en hög status som spelare som du tar med dig in i din tränarroll och den fungerar många gånger på träningsplanen om du skall visa moment och du vet hur dina spelare tänker och reagerar i matchsituationer. Det är aldrig en nackdel. Men det finns mängder av andra detaljer som inte kommer automatiskt när du växlar din roll ifrån spelare till tränare.
 
Arrigo Sacchi, en svag och mycket begränsad spelare, blev en stor tränare i Milan och myntade uttrycket ”Du behöver inte ha varit häst för att bli jockey”. Andra exempel är Jose Mourinho och 32-årige Julian Nagelsmann, nu i Leipzig, som aldrig spelade en proffsmatch i sina aktiva karriärer. I Tyskland har före detta spelare i Bundesliga tappat det givna monopol de tidigare hade på tränarjobb. Under det tyska förbundets årliga utbildning för att certifiera professionella tränare är nu ett snitt på 16 av 24 platser reserverade för de som inte haft en aktiv proffskarriär. Utbildningschefen Frank Wormuth hävdar att pedagogik, analysförmåga och kommunikation är viktiga delar som ex-proffsen ofta saknar eller inte fäster större vikt vid.
 
Nu finns det tack och lov inget facit inom fotbollen och namn som Johan Cruyff, Zinedine Zidane, Pep Guardiola och Kenny Dalglish har nått lika fina resultat både som tränare och spelare. Men faktum är att dagens unga välutbildade spelare ställer höga krav på de tränare de kommer i kontakt med när de tar steget in i seniorfotbollen. Respekten kommer initialt alltid att vara större för den tränare som haft en egen stor aktiv karriär. Men om han inte kan omsätta det i att utveckla och leda sina spelare faller hans status i omklädningsrummet.
 
Många spelare har berättat om hur fotbollen plötsligt blev något som snurrade konstant i deras huvuden 24/7 den dagen de blev tränare. ”Att koppla av med familjen eller vänner blev betydligt svårare än när jag spelade” har jag hört ifrån många gamla landslagsspelare som gett sig in i den tuffa och resultatinriktade elitfotbollen. Att vinna är alltid högsta prioritet och att då våga bryta mönster eller satsa på unga orutinerade spelare kan få jobbiga konsekvenser.

Chelsea har under många år haft en av de bästa akademierna i Europa och flera gånger vunnit UEFA Youth League (juniorernas Champions League). Men de unga spelarna har haft extremt svårt att etablera sig i den stjärnspäckade A-truppen. Den här hösten har nye tränaren Frank Lampard, som trots sin ikonstatus som spelare i klubben fick en hel del skeptiska ord ifrån delar av supportrarna när han fick jobbet, ställts in för det faktum att han måste satsa på sina egna unga spelare då klubben har värvningsförbud av FIFA. Det har stundtals sett lite skakigt ut men nu börjar Lampards lag att sätta sig och imponerar allt mer. Ser man på – en stor spelare som kanske kan vara på väg mot en stor tränarkarriär. En häst som blir allt mer bekväm som jockey och motsäger Arrigo Sacchis metafor.   
 
/Henrik Strömblad

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Bo L. Jepson » SKOTT KOMMER:  ”Henrik! Delar verkligen din åsikt! God Jul o GNÅ - Fyndigt Skottår! Vi ses i ViL..”

  • Andre Forslöf » Björklöven spänner musklerna:  ”Urban tror du har fel, Johan har helt rätt. 44 insläppta och inte 64 som du skri..”

  • Kristoffer Grundström » Björklöven spänner musklerna:  ”Som Lövare är man försiktig optimist. Det gäller att vara ödmjuk inför uppgiften..”

  • Urban Stenlund » Björklöven spänner musklerna:  ”28/64= 2,28”

  • Göran Andersson » SM-guld på väggen:  ”Det var intressant och inspirerande läsning, Bosse! Jag kan bara konstatera att ..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln