Barndomsdrömmar om VM


Av - Joakim Forsell -
Malmöbo med en dröm om att kunna leva på fotbolls-journalistik. Självutnämnd expert på danska Superligan med ett hjärta som brinner för att fotbollen, och världen, borde bli mer jämlik och snäll.

Ett mästerskap och i synnerhet ett VM är det alla spelare drömmer om. Det är den säkraste och kanske också den största klyschan som används i samband med ett mästerskap i fotboll.
 

Etiketter: joakim forssell

Det är få som faktiskt får chansen och leva drömmen och för de spelare som får chansen sker det oftast bara en gång. Det är på alla sätt en ”Once in a lifetime-experience”. Spelarna, supportrarna, tränarna. Alla är överens.
 
”Det är något vi drömt om sedan vi var barn”
 
Men som svensk, vad är det vi drömmer om?
 
Är äran att medverka i ett mästerskap det väsentliga i drömmen eller är det, som det var för mig, att vilja kopiera vad det svenska landslaget gjorde 1994? Var det samma dröm som nåddes av genom biscotti, klackmål och slängnickar 2004, som 2016 när det tog tre matcher innan det första avslutet avlossades mot offensivt mål från en svensk spelare?
 
Efter helgens mållösa genrep mot Peru finns det saker som tåls att upprepas. Det verkar som VM-febern har drabbat hela Sverige. På gott och ont. Att mötet med Peru skulle bli en match med högt tempo, hårda närkamper och finurliga kombinationer kan ingen ha förväntat sig på förhand. Efteråt verkade det som det faktiskt var precis det som majoriteten förväntade sig.
 
”Toivonen är för långsam”, ”Sätt in Claesson på topp”, ”Är vi inte bättre än så här?”, ”RING TILL ZLATAN OCH BE PÅ DINA BARA KNÄN”.
 
Först och främst. Det är en succé, nästintill sensation, att en nation som Sverige överhuvudtaget lyckas kvalificera sig till ett VM. Att de nuvarande landslaget dessutom gjort det genom att slå ut både Holland och Italien på vägen gör framgången ännu större.
 
Vi måste minnas hur det såg ut i kvalet, hur det såg ut mot Italien. Dagens svenska landslag är inte ett offensivglatt, fröjdefullt, kreativt gäng som lämnar sina positioner så fort de kan nosa en målchans.
 
Framgången ligger i det omvända.
 
Ett starkt kollektiv med en stark defensiv. Ett lag som kan dra ner tempot och tråka ut motståndarna. Ett gäng som till sist jobbar fram ett skottläge där bollen måste ta via en försvarare för att överlista motståndarnas målvakt.
 
Det finns undantag såklart. Men det undantaget, Emil Forsberg, måste ha sin karriärs allra finaste dagar om Sverige inte ska vara ett lag som omvärlden gnäller på när de gul-blå försöker gneta och tråka sig igenom gruppspelet.
 
Men drömmen har slagit in för 23 svenskar. Det får vi inte glömma. De vet att det kanske är den första, enda och sista chansen de någonsin får att representera Sverige i ett världsmästerskap. Att de då skulle försöka med något annat än spelmodellen de behärskar vore en skandal. Rent av ett svek mot den svenska fotbollspubliken.
 
Så förvänta dig inget skönspel. Varken mot Sydkorea, Tyskland eller Mexiko. Succén är redan ett faktum. Men drömmen har också slagit in för alla miljontals fotbollssupportrar i vårt avlånga land. De svenska herrarna medverkar i ett världsmästerskap för första gången på tolv år. Allt från och med nu är en bonus.
 
Och glöm inte bort att det är drömmar som tar oss någonstans. Alla har rätt att drömma om guld. Men det är samtidigt viktigt att minnas hur en lättast når sina drömmar.
 
Ääh, eller så struntar vi i logik och reson. Tar sats mot Sydkorea med förväntningar höga och tvinnade som Turning Torso. Drömmer om att Emil Forsberg gör en Brolin och når världslaget. Ser Sverige slå ut Brasilien i åttondelen och laddar för en ny klassisk straffläggning.
 
Nu kör vi!
/Joakim Forsell

Kommentera gärna:

Vilirare
med Limpar Camp

I Appollos regi på Fuerteventura

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln