En oroväckande lugn gourmet


Av - Makoto Asahara -
Sportjournalist som skriver om det mesta inom sport på både på lokal- och riksnivå. Den spanska och den allsvenska fotbollen ligger nära hjärtat. Har mittfältsgeniet Guti som husgud med preferenser för klubbfärger i vitt. Gillar också i allmänhet att kliva ur språkliga lådor.

Tredje raka Champions League-finalen med chans på en tredje raka Champions League-titel. Smaka på dem orden.
Det smakar som den finaste av finaste gourmetmat. Det är svart tryffel, foie gras och michelinstjärnor så man blir bländad.  Det är en smak som talar om att man har det oerhört gott ställt i tillvaron.

 

Etiketter: makoto asahara

Må så vara att vissas fotbollssmaklökar föredrar det enkla men mer rustika. Lukten från farmors hembakta kanelbullar när ditt lokala gäng säkrar det där division 5-kontraktet på sista matchdagen.
Smaken av den där enkla men så nostalgiskt goda hamburgaren från familjererestaurangen runt hörnet när ditt lag för första gången i historien kliver upp i allsvenskan.
Alla är de vackra smaker, och alla värderar vi dem olika mot varandra.

För min del så har fotbollsgudarnas livslotteri gett mig en fallenhet för gourmetvärlden, må så vara att jag fortfarande kan uppskatta en fin kebabtallrik eller något nostalgiskt och hembakat oerhört mycket.
Men mina känslor kommer, kanske okonventionellt nog, från det största.
De stora scenerna, de stora spelarna, historiken, traditionen, kvalitén, underhållningen, framgången. Åtminstone är det ett visst gäng i vitt som fortfarande är det lag som kan få mig argast eller gladast i tillvaron.
Arg när produkten inte motsvarar antalet michelinstjärnor.
Glad när man lyckas skapa en maträtt från en annan planet.
 
Nu sitter jag här, inför klubblagsfotbollens viktigaste match, som mitt lag får den spektakulära äran att spela i för tredje året i rad, och är läskigt lugn.
En fransk shejk. En italiensk gammal dam. En tysk fältherre. Oavsett vem som stått på andra sidan under vägen och oavsett hur konversationerna med dessa urartade sig, så har allt ackompanjerats av ett lugn.
”Det här löser sig”. ”Det gör det alltid”.

Nu står det en brittisk, kaxig yngling på andra sidan i finalen. På pappret den ”enklaste” utmaningen man faktiskt haft i det här stadiet av turneringen, åtminstone under 2010-talet. Må så vara ett gäng som bevisat att man verkligen kan sätta in en ohygglig växel väl när man får till det.
På andra sidan ska en institution, där förbipasserande börjar fråga sig huruvida de inte blir av med en av de där stjärnorna på dörren snart, göra det de tidigare alltid gjort.
Och man har allt att förlora, egentligen.

Och jag är ändå lugn, fortfarande.

Lugn för att de där michelinstjärnorna kommer att vissa sitt rätta jag. Som de alltid gör i slutändan.
Det lugnet, i sig, är nog det som gör mig mest orolig över att jag i stället kommer bli serverad en bränd flintastek på lördag.
Lugnet före stormen.
Ge mig lördag.
Jag är redo.

/Makoto Asahara

Kommentera gärna:

NYHET!

Limpar Camp öppen för alla födda 2003 - 2005

Aktuellt just nu

Alltid aktuellt

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Göran Andersson » SM-guld på väggen:  ”Det var intressant och inspirerande läsning, Bosse! Jag kan bara konstatera att ..”

  • Åke Samuelsson » När jag mötte Gud, ja alltså Torbjörn Nilsson:  ”Denna krönika borde vara obligatorisk i utbildningen av alla ungdomstränare. Und..”

  • anonym » Hockey vs hockey:  ”You DON'T have permit use this Dzurilla photo, due to copyright of the reprehoke..”

  • Curt Einarsson » SM-guld på väggen:  ”Vilken lysande story! Var egentligen ute efter en faktauppgift, hade lite lagom ..”

  • Rune Larsson » SM-guld på väggen:  ”Mycket trevlig krönika Bosse!”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln