Vi vet om det - men ändå fascineras vi


Av - Makoto Asahara -
Sportjournalist som skriver om det mesta inom sport på både på lokal- och riksnivå. Den spanska och den allsvenska fotbollen ligger nära hjärtat. Har mittfältsgeniet Guti som husgud med preferenser för klubbfärger i vitt. Gillar också i allmänhet att kliva ur språkliga lådor.

Till slut blev den ytterst dåliga hemligheten ”avslöjad”, och den blev det till de amerikanska tonerna av 1800-talsmelodin ”Battle hymn of the republic". Eller i detta fall, ”Glory Glory Man United”.
 

Etiketter: makoto asahara

I en minst sagt ovanlig bytesdeal går Alexis Sanchez till byxstaden i norr från huvudstaden, samtidigt som Henrikh Mkhitaryan går åt motsatt håll. Personligen tycker jag, oavsett Sanchez kontraktssituation och ohållbara relation med lagkamraterna i Arsenal, att det är ett lag som gjort den stora vinsten i den här trejden. Och det är inte Arsenal. Att byta Alexis mot Mkhitaryan är för mig som att byta en metallpog mot en papperspog (om ni mot all förmodan minns den nittiotalsflugan på diverse skolgårdar).

Men det är inte det som den här texten egentligen handlar om. Det är egentligen inte heller den sportsliga förstärkningen som det här handlar om. Den här affären. Upprinnelsen till den och sättet den presenterades. För det stora utropstecknet var trots allt de där pianotonerna. Det var bilden på Sanchez, iklädd klubbens ikoniska sjua, som står på ett tomt Old Trafford, eller Theatre of Dreams som arenan även kallas. Det är egentligen ett ganska passande namn i den fotbollsvärld som vi faktiskt lever i idag. En plats där "dina" drömmar kan besannas.

Silly season och transferfönstret handlar idag minst lika mycket om att kunna basunera ut sina dyra tillskott på det mäktigaste och mest drömframkallande sätt som möjligt som att förstärka sin trupp sportsligt. På sina sociala mediekonton tävlar megaklubbarna med varandra om vem som kan göra den mäktigaste presentationen av ett nyförvärv som man redan tidigare mer eller mindre vet ska dit.

Alexis presentation framkallade lite gåshud även för mig, det ska erkännas. Jag blir spänd på att se vad Alexis kommer göra i Manchester. Jag blir spänd på att se Manchester United, även om jag själv inte har någon direkt koppling till laget. Och det är precis det den där välregisserade videon också är till för. Det är det teaterstycket ska framhäva. Ett behov och en önskan. Lukrativitet. Intresse. Vinst.

Att värva en fotbollsspelare av världsklass idag är som att lansera en ny produkt. När ett visst amerikanskt företag lanserar ännu en mobiltelefon som börjar på bokstaven I så gör man det med full koll på sin målgrupp, sin målsättning och det budskap man vill förmedla. Du försöker sälja in ett behov hos konsumenterna att man verkligen måste ha den där nya telefonen, även om den man har redan fungerar utmärkt. Precis så fungerar marknads- föring, vilket ni förhoppningsvis är fullt medvetna om.

Ändå går vi på det, dag ut och dag in. Fast vi vet att det finns där. Fast vi vet intentionerna som ligger bakom den där flashiga reklamen. Likaså vet vi vad Paris SG ville med sin presentation av Neymar på stadens gator och torg. Eller Barcelona med Coutinho, och Real Madrid (som i den här aspekten på ett sätt var före sin tid) med Cristiano Ronaldo för ett antal år sedan. Och vi vet vad Manchester United vill med sin presentation av Alexis.

Ändå sitter vi där och fascineras, känner intresse och en spänning när vi hör den där kvicke, tekniske chilenarens lugna pianotoner. Vi säger att vill hindra fotbollen från att enbart bli en kommersiell aktivitet, att vi vill rädda fotbollens hjärta och själ från kapitalistiska klor som sträcker sig från alla möjliga kommersiellt gångbara vädersstreck.
För vi menar att fotbollen är mer än en global, kommersiell produkt som försöker göra så mycket ekonomisk vinst som möjligt.

Fotbollen är mer än så, men samtidigt är den också just det.
En kommersiell, global produkt.
Och vi alla är en stor del av detta.
Fast vi själva, så mycket väl, vet om det.

/Makoto Asahara

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Göran Andersson » SM-guld på väggen:  ”Det var intressant och inspirerande läsning, Bosse! Jag kan bara konstatera att ..”

  • Åke Samuelsson » När jag mötte Gud, ja alltså Torbjörn Nilsson:  ”Denna krönika borde vara obligatorisk i utbildningen av alla ungdomstränare. Und..”

  • anonym » Hockey vs hockey:  ”You DON'T have permit use this Dzurilla photo, due to copyright of the reprehoke..”

  • Curt Einarsson » SM-guld på väggen:  ”Vilken lysande story! Var egentligen ute efter en faktauppgift, hade lite lagom ..”

  • Rune Larsson » SM-guld på väggen:  ”Mycket trevlig krönika Bosse!”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln