Klubben i mitt hjärta

Av - Ronald Åman -

En månad efter den allsvenska krutröken lagt sig och min puls börjar närma sig en normal takt blev jag ombedd att ge min syn på årets insats av klubben i mitt hjärta, Djurgården. Det skulle i och för sig kunna bli 40 000 tecken och närmare 10 sidor men det får anstå till senare och ett annat forum. Nu blir det mer i svepande former, ungefär som Kim Källströms krossarbollar. Förhoppningsvis med samma precision…
 

Till att börja med får tabellplaceringen ges utrymme: Inte sedan 2007 har vi (DIF) nosat på guldet i slutet av säsongen. Då för tio år sedan var vi tre poäng efter Blåvitt när serien var slut. Nu nosade vi egentligen bara ädlaste valören vid några tillfällen, som en förhoppningsfull vecka i början på augusti. Ända tills Malmös mål på övertid i en match ”som hade kunnat sluta hur som helst”, som Magnus Persson sade efter matchen. Vi som var där hade en annan uppfattning… Det var då vi skulle ta in avståndet till de blivande mästarna, men av det blev intet. Lika lite som i dessa vidriga derbymatcher som aldrig kan vinnas! Snacka om att det vuxit till ett hjärnspöke.

En positiv trend under året var att vi snabbt var ”uppe på hästen” efter bottennapp: Derbytorsk mot Bajen med 3-1 (med huvudet under armen i den andra halvleken) förbyttes mot en sprakande seger mot Kalmar (4-1), en skitmatch mot Östersund i sista vårmatchen vändes i till 3-0 hemma mot samma motståndare, 0-0 mot J Södra hemma avslutades med en ”kniven på strupen-match” för medaljer mot Kalmar borta i den sista omgången. Vi vet att det gick vägen - på ett övertygande sätt dessutom!

Låt mig få kommentera en handfull spelare som på ett eller annat sätt spelat huvudroller i ett bra kollektiv:

Andreas Isaksson  
Allsvenskans bästa målvakt gjorde en fantastisk säsong med räddningar som ingen annan i Allsvenskan, Wiland får ursäkta. ”Isak” spelade alla matcher utom en och jag har vid upprepade tillfällen sagt att han betyder uppskattningsvis 12-15 poäng för oss. Reducera de 53 inspelade med dessa och vi har en ointressant placering i mitten.
 
Felix Beijmo
Vilken sensation den unge och löpvillige ytterbacken blev! Men vi såg redan vilken kapacitet han hade i cupmatchen mot oss då han representerade BP. Med ett ”osvenskt” självförtroende och löpkapacitet blir han sannolikt Djurgårdens näste A-landslagsspelare.
 
Jacob Une Larsson
Allsvenskans Cannavaro! ”Jake” fick förtroendet från början av Özcan Melkemichel och satte knappt en fot fel under hela säsongen. Brytsäker, följsam och med en närmast unik tajming och spänst i huvudspelet.

Magnus Eriksson
Ja, vad säger man? En yttermittfältare som gör 21 poäng: 14 mål och 7 assist! ”Mange” blev Årets järnkamin och det är lätt att förstå varför. Det är lika lätt att förstå varför alla som inte är djurgårdare hatar grabben. En retsticka, men med glimten i ögat och framförallt en väldigt skicklig fotbollsspelare.
 
 
Kim Källström
Grabben som var ikon i DIF redan i tjugoårsåldern kom tillbaka som en berest och världsvan man. Här kan man snacka om att ha förväntningar på sig! Efter sommaren stod det klart att detta är den enskilt viktigaste spelaren för ett lag i Allsvenskan. Vilka krossbollar, vilka chippar – vilken fot! Här snackar vi central figur. I fler än ett avseende.
 
Kerim Mrabti
Tillbaka på allvar under hösten efter förra årets korsbandsskada som delvis hämmade honom under våren. Vår enskilt viktigaste offensiva faktor som släpande anfallare med sin enorma löpkapacitet, teknik och spelförståelse. Nosar på landslagsplats med den utvecklingen.


 
Några iakttagelser: 

  • Noll poäng mot nykomlingarna Sirius, sex poäng mot AFC: taktiskt Sirius passade oss illa, naivt spelande AFC bättre. 
  • Bogeyteam: Jönköping – bara två poäng av 12 möjliga på två säsonger.
  • Derby är inte ”vilken match som helst”. Hade det varit det hade vi åtminstone vunnit varannan…
  • Elliot Käck, ofta ifrågasatt ytterback, spelade samtliga minuter i årets allsvenska. Liksom som förra året. Sååå dålig kan han inte vara.
  • Bra komplement- och breddsspelare är viktiga. Niklas Gunnarsson ersatte förtjänstfullt på både inner- och ytterbacksplatsen varje gång han fick chansen.


/Ronald Åman

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Midas » Humor är kul.:  ”Den hår babisen kommer bli guld”

  • Klas » Ny säsong för Umeå FC:  ”Tack för en bra artikeln från året som gått. Nu startar 2020 i uppförsbacke med ..”

  • Danne Fröberg » Scout - ett drömjobb?:  ”Intressant uppgift att kolla på anfallare tänkte jag eftersom vi är i underläge ..”

  • Bo L. Jepson » SKOTT KOMMER:  ”Henrik! Delar verkligen din åsikt! God Jul o GNÅ - Fyndigt Skottår! Vi ses i ViL..”

  • Andre Forslöf » Björklöven spänner musklerna:  ”Urban tror du har fel, Johan har helt rätt. 44 insläppta och inte 64 som du skri..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln