Tillbaka i rampljuset

Evighetsmaskinen

Kicki Bengtsson var 18 år när telefonen ringde hemma i norrförorten Viksjö. Det var Hammarby som ville värva henne från moderklubben Viksjö IK och därmed väntade ett viktigt steg i Kickis fotbollsliv.

• Jag gillade Hammarby sedan jag var runt 12 år och drogs med i atmosfären kring klubben. Det var 1982 när det var SM-final och samba på läktarna. Visserligen var pappa AIK:are, men det var grönvitt som gällde för mig. När Bajen ville värva mig från Viksjö IK så kändes det stort.

Året var 1988 och Kicki kom till Hammarby samtidigt som den första upplagan av Damallsvenskan startade. Men premiärmatchen borta mot Öxabäck blev ett minne hon helst skulle vilja glömma.

• Vi fick stryk med 8-0 och blev totalt utspelade. Det sved ordentligt. Men vi kom igen och vann sedan första hemmamatchen mot Gais.

En storförlust är ingenting som knäcker en Bajenlegendar. Kicki etablerade sig i laget ganska snabbt, först som den anfallare hon värvats som. Målen blev fler, spelet allt bättre och 1991 blev Kicki uttagen till landslaget. Men det fanns tränarögon som såg ytterligare kvaliteter hos Kicki och hon skolades om till försvarare. När det gäller målproduktionen betydde inte det något negativt. Tvärtom så gjorde Kicki åtta mål som back säsongen 1993.

• Jag var en offensiv back som ofta tog hand om frisparkar. Det bidrog till att jag ofta kom med i målprotokollet. Åren kring mitten av 1990-talet var fina. Jag fick diamantbollen 1994, ett år då vi kom tvåa i Allsvenskan och vann cupen. Året efter tog vi hem cupen igen och de vinsterna är mina största ögonblick med Hammarby.

Efter säsongen 1996 kände Kicki att hon behövde miljöombyte och nya utmaningar. Det blev två säsonger i Öxabäck innan hon lämnade Sverige bakom sig och flyttade till Japan. Hennes fotbollsresa i världen fortsatte sedan till USA där en ny proffsliga startats.

• Det var roliga år. Japan var väldigt speciellt och det var kul att vara med och starta upp ligan i USA. Men efter fem år utomlands började jag längta tillbaka till Stockholm igen. Hammarby var egentligen det självklara för mig men den satsning jag ville se fanns inte riktigt. Så det blev Djurgården/Älvsjö istället. Älvsjö tyckte jag var ok att gå till för det var ju deras lag från början. Det här med Djurgården kändes svårt för ett Bajenhjärta. Men när Älvsjö försvann ur namnet och det bara blev Djurgården kvar, då ville jag bara tillbaka till Hammarby igen.

2008 var Kicki hemma i Bajen igen. Tolv år hade gått sedan hon lämnat och med sig tillbaka hade hon förstås massor av erfarenheter vilket gjorde att hon blev en naturlig ledare för de yngre spelarna.

Efter spelarkarriären hörde Kicki till ledarstaben i Hammarby under 2012-2015, som assisterande tränare. Såväl då som senare har Hammarby som bekant åkt upp och ned mellan de två högsta serierna. När damlaget nu åter blivit en del av Hammarby fotboll hoppas Kicki att stabiliteten och ekonomin ska bli bättre.

Idag är Kicki assisterande tränare för Enskedes damlag som spelar i div.1 södra Svealand, förutom det jobbar hon heltid inom polisen. Den aktiva karriären som började vid sex års ålder är inte slut: korpspel lockar då och då för en som vann Diamantbollen 2004.