Tillbaka i rampljuset

Vilken ledarkarriär!

Lasse är fostrad i ett litet samhälle som heter Rimforsa i södra Östergötland. 1970 debuterade han i Rimforsas A-lag som 15-åring.  Då spelade klubben i lägsta serien, division 6. Rimforsa hade ett ungt lag och på fem år så gick de från div. 6 till div. 3 - fantastiskt för det lilla samhället. Efter dessa härliga år fick han chansen att gå till en av storklubbarna i Linköping, BK Derby som då spelade i div. 2.

• Redan första året jag spelade där (1976) vann vi serien och gick upp i Allsvenskan. Härliga minnen även om den allsvenska sejouren bara blev ettårig så var det en fantastisk upplevelse. Efter säsongen 1978 fick jag ett erbjudande att gå till Sandvikens IF (också i div. 2 denna tid), och jag spelade där under fyra säsonger.

Spelarkarriären tog ändå inte helt slut utan Lasse spelade i Rimforsa igen fram till 1990 och nivån var div. 4 och div 3. Efter det flyttade han till Stockholm och en granne frågade om han kunde lira med deras division 7 gäng – bara på skoj. Det gjorde han och spelade till 2006 och  som 52-åring slutade han den aktiva karriär. En liten kuriositet är att Lasse spelat i samtliga divisioner under spelarkarriären.

Lasse får ursäkta, men det är inte spelarkarriären som gjort största avtryck utan hans ledargärning:

• Jag har haft förmånen att få jobba med det jag älskar – idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet. Allt började egentligen redan 1970, då jag som 16-åring fick praktisera på Östergötlands Idrottsförbund under några veckor. Då bestämde jag mig för att försöka få jobba inom idrotten någon gång i framtiden. När jag såg att min aktiva karriär som fotbollspelare inte räckte till att försörja sig på (i början av 1980-talet) valde jag att aktivt söka mig tillbaka till Östergötland och fick min första ”idrottstjänst” som Idrottskonsulent 1982. De fem år som jag arbetade regionalt var nog de mest lärorika av alla de år som jag arbetat!

1990/91 tog Lasse det stora steget och flyttade till Stockholm – han, pojken från Rimforsa – upplevde att det var ett enormt stort steg.  Han blev erbjuden ett jobb under ett par år på EM 1992-kansliet, där han arbetade med de deltagande lagens planering och logistik samt hade hand om att utse hotell för organisationen (lagen, pressen, UEFA, domarna etc.) och var även kansliets samordningsman i alla säkerhetsfrågor.

• På EM-kansliet var vi sex, sju personer som arbetade heltid ett år innan mästerskapet. Jämför det med idag så är det åtminstone 500 personer som arbetar vid motsvarande tidpunkt. Utvecklingen går rasande fort och 1992 års mästerskap med åtta lag går inte att jämföra med dagens enorma arrangemang. 1998 fick Lasse jobbet som ansvarig för Tekniska avdelningen. Ja, så hette avdelningen som ansvarade för tränar- och spelarutbildningen, det nya stora talangutvecklings-projektet, all landslagsverksamhet, bredfotbollens utveckling och skolfotboll. Vi kan med rätta slå oss för bröstet och säga att vi har en fantastisk verksamhet.

Som en avslutning så vill Lasse ge några av sina bästa sportsliga minnen under hans tid som ansvarig för A-landslaget, herrar. Det är fantastiska minnen och de är många varav vi tar upp tre här:

• Vår resa att ta sig till VM i Ryssland 2018, med playoffmatcherna mot Italien och sedan vår väg fram till kvartsfinal i VM. Det var laget, med ”Granen” som härförare, som utförde alla dessa ”underverk”.
• EM 2004 i Portugal, med ”Henke” Larssons flygande nick, Zlatans klackmål mot Italien och våra chanser att avgöra kvartsfinalen i förlängningen mot Holland,
• Anders Svenssons frisparksmål mot Argentina i VM 2002, vilket gjorde att vi vann ”dödens grupp”.