Tillbaka i rampljuset

Domaren som gjorde mål

När Rune var aktiv som domare meddelades alltid bostadsorten i matchprogrammet. Av skäl som idag är svårt att förstå. ”Rune Larsson, Bandhagen” blev ett begrepp, ungefär som ett dubbelnamn. Nu hör det till saken att Rune är gotlänning från Grötlingbo som behållit sin fina dialekt, trots många år i Stockholm och Bandhagen.

Nu är han pensionär sedan knappt ett och ett halvt år. Egentligen hade han nu tänkt förverkliga sina resedrömmar till Australien, Nya Zeeland och därefter Kuba, men det får stå på vänt under dessa orostider.

Istället har han bestämt sig för att en sundare livsstil skall hjälpa honom att orka med dessa långresor den dag pandemin släpper.

• Jag har faktiskt lyckats gå ner sjutton kilo utan att banta. Lite motion varje dag, mindre portioner, inget kaffebröd eller godis samt sparsamt med alkohol har gjort susen.

Rune är unik i svensk fotboll: att som domare göra mål är det ingen som kan skryta med, men det hände den 5 september 1979. Det var då AIK bjöd in Essinge IK för att bli sparringpartner i ett läge då ”Gnaget” gick uselt i Allsvenskan.

Essinge stretade emot bra och i paus var ställningen 2-1 till AIK. Under den andra halvleken tog de över mer och mer. Vid ställningen 3-1 kontrade de med tre spelare mot Essinges två. Jyrki Nieminen kom till kortlinjen och slog ett väl avvägt inlägg, avsett för Ove Rübsamen.

• Jag kom i full fart och fick ett plötsligt infall och kastade mig raklång i luften och nickade med en perfekt träff bollen som satt stenhårt i högra krysset.

Det blev knäpptyst. Jag ställde mig upp och blåste en hård signal och sprang sedan till mittpunkten och blåste där en ännu hårdare signal för att bekräfta målet.  

Vad har han för koppling till fotbollen idag?

• Min relation till fotbollen idag är liten. Jag har inget favoritlag varken i Sverige eller utomlands. Resultaten är jag dock intresserad av och jag kan de flesta aktuella tabellernas utseende. I helgen som gick gladdes jag dock åt att FC Gute klarade kontraktet i tvåan. Det var viktigt för fotbollen på min hemö Gotland liksom att Dalhems IF:s damer gick upp i ettan.

Vartannat år brukar jag arrangera en resa tillsammans med fyra kamrater då vi åker till England och ser matcher varje dag i en vecka. Jag gillar atmosfären på de engelska arenorna- Nu får vi väl vänta minst två är till på nästa resa är jag rädd för.
På fredagarna brukar jag luncha med ett kompisgäng som kallar sig Harö FF och som avslutar med en knepig frågesport. Ett viktigt hedersuppdrag som jag har är att jag är ordförande i ViLirare for Friends stipendiejury. I början av november skall vi utse en vinnare av 2020 års stipendium.